En ganska rolig gubbe satt bakom mig och Lillkillen på bussen idag. Han klev på bussen med sin fru, men satte sig bredvid en intet ont anande man som skulle få en pratstund han sent skulle glömma. I alla fall så glömmer inte jag den, även om jag inte ens var närvarande.

Han började med att berätta att han kom från Klimpfjäll. "45 mil till närmaste sjukhus. Min kusin har fött fyra barn i bilen." 4 barn i en bil!? Stackars kusin tänker jag... Kusinens man hade blivit van vid det här laget och tyckte inte att läkarna som förlöste kvinnor hade något vidare svårt jobb.

Gubben fortsatte prata om oroligheterna som pågår i vår stadsdel. "Har inte föräldrarna koll på var sina barn är?!" undrar han. "När jag sätter mig i bastun så brukar jag alltid fråga alla om de vet var deras barn befinner sig på kvällarna." Vet inte riktigt vilken bastu han menar, den allmäna i badhuset? Kul att hamna i samma bastu som honom...

Gubben fick inte så mycket respons på denna tråd, så han hoppade över till att berätta lite roliga bilhistorier. Den mest minnesvärda han kunde komma på var när han körde i 170 (etthundrasjuttio) på en grusväg i skogen då det hoppade ut två älgar på vägen. Han bromsade in så hårt han kunde och körde in "mellan" med bara några centimeter tillgodo. Först tyckte jag han sa att han hade kört mellan benen på en älg vilket inte verkade speciellt troligt. Men det var alltså mellan de två älgarna han gled. Men tänka att glida fram i 170 med en älg bara någon centimeter bort på vardera sida? Det går inte av för hackor.

Slutligen ville han berätta lite om sin fru som satt några platser bort och såg allmänt trött ut. De hade varit gifta i 37 år. "När man känt någon så länge så vet man var man har varandra. Då är det ingen idé att hålla på och tjafsa och byta ut varandra. Om man trivs ihop alltså". Detta skulle vara ganska romantiskt om han inte i nästa andetag sa "Men idag såg jag en kvinna med så vackra ögon som verkade så trevlig...". Frugan rörde inte en min.

Den här reklamen kunde man jag precis se under mitt senaste inlägg:

Jag kanske missförstår sexuell affär, men är detta en reklam för organiserad otrohet? Kanske börjar bli värt att betala medlemsavgift för att slippa reklambanners. Men det känns så surt...

Andra nyheten på Aftonbladets hemsida handlar om oroligheterna i mitt lilla Ghetto. Jag som alltid vill övertyga alla om hur lugnt och fridsamt det är att bo här stöter på lite motgångar. Men det är väldigt lugnt att bo här. Dagtid. Om man inte är polis. Och inte sitter i en bil på en parkering mitt i natten. Eller ska ta sig ett nattligt dopp i badhuset. Synd i alla fall att det blir såhär.

Sambon har åkt till sin gamla hemstad Eskilstuna över helgen. Inplanerat hade han en spelkväll med lillbrorsan då de skulle spela Final Fantasy på Playstation. När de hade samlats till sin heliga aktivitet och det heliga spelfodralet skulle öppnas låg där.. en av mina Vänner-dvd-skivor! Oops... Undrar om de bestämde sig för att ha Vänner-maraton i stället?

Tittar på Kristallengalan och blir så glad att Himlen kan vänta vinner pris! Och så kul att se att George står på benen och verkar frisk. Och glad över att de verkar spela in en ny version av En annan del av Köping... Och över att Carina Berg vann pris. Och och och...

Det var varit fullt upp idag. På dagen hade vi besök av delar av Sambons släkt och på eftermiddagen kom Lillebror som kommer och bor här en gång i månaden eftersom jag är stödfamilj. Tyvärr verkar jag ha en lite krasslig Lillebror hemma. Aptiten existerade inte och efter middagen har han mestadels varit liggande. Han som alltid brukar vara så otålig på att vi ska uuut efter maten ville inte ens höra ordet "ut". Lilla gubben. Och vi som inte ens har någon febertermometer hemma. Men överlever tror jag nog att han gör ändå, jag tar väl hand om honom.

Bra att veta!

Jag tycker ju att det här med Melodifestivalen är ofantligt kul. Förrförra året var jag på finalen i Globen vilket var så kul! När jag inte fick tag på biljetter förra året var katastrofen total. Men andra chansen var helt okej den också. 

Det är ju ett tag kvar tills hela karusellen drar igång, men idag fick vi veta vilka städer som ska få ha deltävlingar. Städerna kommer att bli:

Örebro, Örnsköldsvik, Sandviken, Göteborg, Malmö och Stockholm. Egentligen vet jag inte vad jag ska göra med den här informationen, vet inte vad det gör för personlig skillnad frör mig. Men så blir det i alla fall!

Sambon är helt galen i Prison Break, han har följt serien slaviskt sedan den började. På måndagar är det katastrof om jag skulle glömma att spela in klockan 22 (han brukar jobba då). Själv tycker jag att det är bland det tråkigaste som finns på tv. Dåliga skådespelare, pinsamt manus. Men det allra värsta är sminkningarna. Var och varannan människa går runt med stora sår här och var och ärr i ansiktet och antagligen har de varit på Buttericks för att fixa de effekterna.

Men nu sitter Sambon och tittar på ett inspelat avsnitt sedan i måndags och det var väl som sjutton att det faktiskt är lite spännande just nu...

Idag kan man läsa på Aftonbladet: "Båda går fem år på universitet – men det skiljer 4,5 miljoner kronor i livslön mellan en psykolog och en apotekare" . Apropå utbildningens vinnare och förlorare.

Skulle jag ha valt apotekare i stället? Nej, nej! Jag är i vilket fall jättenöjd i mitt val av utbildning.

Igår eftermiddag gick jag på spinning på första gången på några månader. Under sommartid har jag nämligen inte kunnat gå på spinning med det träningskort jag har. Hur som helst kändes det fantastiskt roligt och känslan i kroppen efteråt var helt oslagbar. Det första jag sa när jag steg in genom ytterdörren var "jag mår såååå bra!!", det kan Sambon intyga.

Han kan också vittna om att jag, ca en halvtimme senare, låg i soffan och klagade: "jag mår sååå dåligt!!". Jag vet inte vad det var, men den härliga känslan i kroppen byttes ut mot något slags blodsockerfall som inte var av denna världen. Jag orkade inte röra en muskel i kroppen.

Efter Sambons goda renskav mådde jag lite bättre, men var ändå ynklig hela kvällen. Detta hindrar mig dock inte från att spinna imorgon igen, men då ska jag nog se till att fylla på med något mer än bara ett äpple direkt efter passet.

Sambon var som sagt inte lite nervös inför körlektionen idag. Han skulle nämna för min körlärare att hon hade körskolat mig till körkort för fyra år sedan. Körläraren berättade efteråt för mig att han hade varit så nervös att han inte kom på vad jag hette. Tio minuter tog det innan han kom på att jag heter Amanda. Detta kommer jag aldrig att glömma!

Snart ska jag iväg och hålla Sambon sällskap då han tar sin första körlektion. Ja, jag slipper hålla honom sällskap i bilen, men jag ska gå lite på stan och möta upp honom när han är färdig. Han är nämligen väldigt nervös, men det kan jag meddela att jag också var när jag skulle köra på körskola första gången. Och andra och tredje... 

Det roliga är att Sambon ska ha samma körlärare som jag hade. Hon har väldigt bra tålamod...

Måste säga att jag är lite nöjd över middagen jag gjorde idag. Nigellas italienska köttbullar i tomatsås. Mycket gott blev det. En typisk kväll då man borde ha en massa middagsgäster.

Bilden här till vänster tog jag med självutlösaren då jag stod och pysslade i köket. Hö hö...

Är man intresserad av att göra om mitt stordåd finns receptet här.

Man har en ljudbok. Man lyssnar lite när man åker buss, diskar och lagar mat och plötsligt är hela boken slut. Lånade den här boken på cd på bibblan och njöt av att höra Marie Richardsson läsa upp den. Som några av er säkert har anat av titeln så är det en tung bok. Frågan är om den hade gått lika lätt att läsa för egen maskin, men nu kunde jag ju låta den rulla i öronen. Heberlein har bipolär typ 2, eller manodepressivitet, och när hon skriver den här boken är hon inne i en djup depression med mycket självmordstankar. 

Som tur är har jag lyssnat på Anns sommarprat från tidigare i somras och vet att hon lever och mår mycket bättre. Annars skulle jag väl bryta ihop totalt.

Boken hoppar fram och tillbaka lite rörigt, men det är väl så som sjukdomen är och det var heller ingenting som störde mig. Ärligt talat känns det lite konstigt att betygsätta 1-5 en människas innersta tankar och känslor. Men jag kan i alla fall säga att jag verkligen tyckte om boken och kan rekommendera den till dem som orkar.

Småttingarna var galet lydiga och väluppfostrade igår. De var helt enkelt skolboksexemplar för hur man ska bete sig när man är med storasyster. Med andra ord: vara på gott humör, inte rymma, inte bråka med mig, varandra eller någon annan. Fast nu låter jag lite hemsk, klart att man får vara på dåligt humör med storasyster också... Bråka kan man ju få göra också, men absolut inte rymma. 

Sambon verkar mycket piggare och jag vågar lämna honom ensam ett tag. Nu ska jag åka iväg till Stenkastet i stället, för att vara lite barnvakt. Barnvakt förresten, tycker jag är ett litet konstigt ord när det gäller mina egna syskon. Men jag ska i alla fall umgås med de små och samtidigt kasta ett litet getöga på dem för att se till att de inte rymmer eller gör någonting annat olämpligt. 

Jag tror aldrig att Sambon vill bli frisk. Han har legat i soffan och jag har lagat lunch och middag som serverats honom vid soffbordet, poppat popcorn, brett mackor, gett honom c-vitaminbrus i glas med sugrör, hyrt film som han vill ha och hämtat hans raggsockor. Han är lite krävande som sjuk, men oj så söt!

Bla bla, sådant här Hollywood-tjafs! Som min käre Sambo är galen i och ville att jag skulle hyra hem idag när han ligger hemma sjuk. Och jag är också galen i det egentligen. Men just många av Will Smiths filmer brukar bara kännas som för mycket. Denna var egentligen inget undantag. Det var en väldigt intressant historia, men för mycket Hollywood-känslo-tjafs och inga bra skådespelarprestationer. Men i slutet kom det nästan en liten tår så det får bli three pounds av five möjliga.

Hi hi, det är roligt att vara film- och bokrecensent!