Tidigt i morse började mobilens batterivarning pipa och eftersom det är säkert en meter mellan sängen och eluttaget så orkade jag inte sätta mobilen på laddning, utan stängde bara av den. På morgonen då jag skulle sätta på den igen så kom jag självklart inte ihåg PIN-koden. Hmm 6779, 6797, 9776, det är ju helt omöjligt att komma ihåg den där koden, man har ju dessutom VISA och ICA-kort att komma ihåg...

Sambon försökte hjälpa till och det hela slutade med att jag lyckats låsa både mitt och Sambons SIM-kort och ingen kunde använda sina mobiltelefoner. Detta känns för mig ungefär som att vara helt bortkopplad och isolerad från omvärlden och för med sig otroligt mycket ångest. Men credd till Telia-butiken som hjälpte oss så snällt och trodde att det var en Valborgshändelse, men egentligen var en Amandahändelse..