Jag är fortfarande rätt bitter för att några av mina favoritradioprogram försvunnit från P3... Bland dessa räknas bland annat Lantz i P3, Hej Domstol, Roll On och Frank. Bland de nya program som jag är mindre förtjust i hör Kvällspasset som just nu spelas i kanalen.

Två "proffstyckare" (jag hinner ej kolla upp deras namn eftersom jag snart ska ta ut en plåt ur ugnen) ska idag sitta och tycka till om populärkultur. Jag är definitivt inget proffs på detta område och skulle därmed tacka nej till att medverka i ett sådant program, vilket dessa två personer också borde ha gjort. Men icke. Man kan då tycka att dessa stackars krakar borde ha fått veta frågorna i förväg för att kunna förbereda sig lite, men icke här heller.

Det hela började bli lite pinsamt när det började pratas om en lag i något land som gick ut på att folk som besökta uteställen skulle registreras i något nationellt register och om de betedde sig illa på en krog så skulle de kunna spärras från att besöka de andra också (tror jag). Den manliga halvan av proffstyckarna trodde inte att denna lag skulle kunna komma till Sverige eftersom vi inte håller på med avlyssning och sådant. Programledaren nämnde då FRA-lagen och detta följdes av en radiotystnad. Programledaren frågade då om de trodde att FRA-lagen kunde påverka Sveriges klubbliv vilket också följdes av en lång tystnad och ett "öööhh".

Konversationen gick då vidare till amerikanska rappare som ofta extraknäcker som t ex klädesskapare, skådespelare, tv-spelsmakare etc. Programledare frågade om proffstyckarna kunde komma på någon kändis som gjort ett riktigt misslyckat extraknäck och efter en lång tystnad (såklart) svarade den manliga halvan (igen) att "Will Smith egentligen inte är någon lyckad skådespelare. Jag har ju inte sett så många av hans filmer, men Independence Day var väl inget bra?". Nu är ju visserligen sådana här åsikter subjektiva, men Will har ju faktiskt varit med i många storfilmer samt vunnit en Oscar, så han kan väl knappast vara det bästa exemplet? Det är väl snarare hans rapkarriär som är olämplig om något.

Nej, skrota!!! säger jag om kvällens Kvällspasset i alla fall.

Det är väl för typiskt att man inte ska lära sig att ta ordentliga bilder... Hur som helst, jag känner mig på att det här kommer att bli världens godaste tomater.

När jag var yngre fanns det ett forum som jag "hängde" mycket på. Forumet var från början dedikerat till sångerskan och pianisten Tori Amos, men blev med tiden mer ett tillhåll för människor över hela världen som lärt känna varandra just genom forumet. Många åkte land och rike runt för att träffa varandra och gå på konserter tillsammans.

Igår när jag tittade igenom min Tori Amos-samling i cd-hyllan kom jag att tänka på forumet som jag säkert inte varit inne på en enda gång på säkert 1,5 år. Jag bestämmer mig för att klicka mig in och se vilka som fortfarande finns kvar och vad som har hänt i folks liv sedan sist. Väldigt chockad blir jag när jag ser att en amerikansk tjej som var väldigt aktiv på forumet precis nyligen har gått bort i en tragisk flygolycka. Det finns länkar till både minnesartiklar om henne och hennes pappa (som också gick bort i samma olycka), samt bilder från begravningen, blommor, kistor... Det är en så konstig känsla.

Jag lärde visserligen aldrig känna den här tjejen speciellt väl. Men hon hade så mycket planer för sitt liv. Hon hade precis blivit färdig lärare och hade planerat in en volontärresa till Kina för att jobba med små barn där hon skulle ha varit nu. Dessutom skulle hon snart gifta sig. Man kan tydligen göra upp en massa planer för sitt liv, men egentligen kan man inte planera framtiden alls... Det känns så främmande när någon går bort så plötsligt och alla ska vi någon gång dö... Jag vet inte hur man ska hantera sådana tankar egentligen, om det bästa är att tränga bort dem och bara försöka leva ett så gott liv som möjligt den tiden man har...

Uppifrån och ned...

Martina Haag - I en annan del av Bromma. Jag har starka minnen av att jag lyssnade på hennes första roman "Underbar och älskad av alla" på bussen fram och tillbaka från stan när jag pluggade Spanska A på universitetet (av någon outgrundlig anledning). Och de minnena består av att jag ständigt misslyckas med att hålla mig från att gapflabba. Så jag har stora förväntingar på tvåan nu!

Camilla Läckberg - Isprinsessan. Läckan har jag velat läsa ett tag efter att ha följt hennes blogg. Visserligen har jag hört en del negativt om hennes böcker, t ex att hennes personporträtt är väldigt svartvita, att hon skriver som för ett barn, etc. Men kan 1,5 miljoner människor ha fel? Svaret är i och för sig ja, men kan bli kul att få bilda sig en egen uppfattning.

Rajaa Alsanea - Flickorna från Riyadh. Chicklitt med en liten edge kanske?

Åsa Linderborg - Mig äger ingen. Jag ser den överallt, jag hör den överallt, jag läser om den överallt = jag vill också!

Liza Marklund - Livstid. Jag läste hennes förra bok om Annika Bengtzon (Nobels testamente) och blev förvånande nog helt fast. Otroligt spännande! Därför måste jag ju läsa fortsättningen.

Jag letade lite halvhjärtat efter böcker med gröna ryggar, apropå att jag inte har så många gröna böcker i bokhyllan. Men jag hittade inget jag riktigt fastnade för och insåg ganska snabbt att val av böcker efter färg är lite väl extremt även för mig.

Som många kanske har undvikit att missa så har det blivit en film av ABBA-musikalen Mamma Mia där många stora stjärnor är med. Ensemblen har varit i Stockholm för att göra lite pr för filmen tillsammans med de gamla medlemmarna från ABBA.

Dagen har spenderats i Stockholm och vad ser vi inte när vi går förbi Grand Hotel? Jo, ett stort antal svarta bilar, alla med "Mamma Mia"-skyltar i framrutan. Kan det vara så att stjärnorna bor på hotellet...? undrade jag storögt. Sambon gick med på att vänta utanför och efter en kvart fick vi belöning för vår strävan. Helt plötsligt såg vi Anni-Frid Lyngstad kliva in i en bil närmast oss och innan vi visste ordet av såg jag Colin Firth smyga in i en bil en bit fram. Men innan jag hunnit stirra färdigt på honom utropade Sambon "titta, där är Pierce Brosnan!". Detta är vad jag kallar kändisspaning av mycket hög, internationell klass. Sambon var uppspelt över att ha fått se James Bond medan jag nog tyckte att Colin Firth (Bridget Jones pojkvän!) smällde högst.

Här har vi scenen som Sambon lyckades fånga med sin mobil. Den röda ringen visar Pierce Brosnan, den gröna pilen bilen som Colin gick in i och den gula pilen den bil som Anni-Frid åkte med.

Det var inte speciellt stor uppståndelse runt det hela förutom en eller två fotografer som väntade, samt vi. När Anni-Frid skulle åka iväg sprang det fram ett fan med en ABBA-tröja och ville att hon skulle signera ett par bilder. Anni-Frid satt dock kvar i bilen och en anställd/vän till henne fick springa ut och säga till fanet att avlägsna sig. Drygt?

Senare under dagen såg vi också hela gänget från kvällens Sommarkrysset. Men det skall erkännas att spaningar som Gry Forssell och Patrik Isaksson inte ger samma effekt som de gjort om vi inte hade sett Pierce och Colin tidigare under dagen.