Goda grannar?

Idag har det varit väldigt livat i trapphuset. Möbler har burits ned, tydligen ska grannarna precis ovanför flytta ut. Jag hade ingen aning om detta, inte heller vet jag vad de heter som bor där eller vad de gör. Jag vet inte ens hur många de är som bor där. När man ser grannarna i området säger man såklart hej, men aldrig något mer. Detta är väldigt synd tycker jag! Tänk vad härligt att bo i en mysig trappuppgång där alla känner alla och man kan träffas och grilla på gården och helt obehindrat knacka på och fråga om man får låna det ena eller andra. Eller gå över med lite nybakat... Finns denna trappuppgång? Det är väl i och för sig bara att börja.

Psykologfrossa

Dagen började med att jag träffade min psykolog/psykoterapeut för andra gången. Man tror att man inte har något att säga när man kommer in och sätter sig, men helt plötsligt har 45 minuter gått och man har suttit och babblat på... Mycket skicklig och erfaren kvinna!

På eftermiddagen var jag och tre andra tjejer från min klass och hälsade på en psykolog på Barn- och mödrahälsovården (dit för övrigt pappor får komma också). Hon ska vara vår mentor under några terminer framöver och vi ska kunna prata med henne om vad som helst, hennes arbete och vilka problem och möjligheter man kan ställas inför som psykolog... Idag pratade vi lite om att jobba med rådgivning. Hon har jobbat som psykolog sedan 60-talet och verkar också hon väldigt erfaren och duktig.

Så jag har fått min dagliga yrkesinspiration nu.


Salami

Igår när jag hade varit på föreläsning och hade en timme innan bussen till jobbet gick så satt jag i solen nere vid ån och åt på en macka. Efter ett tag kom två tjejer, ca 15 år och satte sig bredvid mig och åt glass. De hade väldigt fina kläder från H&M och var väldigt hårt sminkade. Den ena tjejen hade med sig en stor kasse som hon ställde ner på marken medan de satt och tjattrade. Jag "råkade" titta ner i kassen och såg att den innehöll extremt många salamikorvar förpackade i papper. Det fanns chillisalami, mild salami, vitlökssalami, allt möjligt... Varje korv var ca 50 cm lång. Då kan man börja fundera. Varför sitter dessa tjejer med otaliga meter salami på en brygga i Uppsala och äter glass? Vad ska de göra med salamisarna? Men det får man nog aldrig veta.

Pluggerier

Idag bär det iväg på heldag med tentaplugg i en kursares sommarstuga. Härligt! Men det skall erkännas att jag känner mig ganska sommarpluggtrött nu... Nästan ett år utan någon vidare paus (jag pluggade till omtenta under julledigheten) är man ganska sugen på sommarlov... Även om jag jobbar halva sommaren så är jag ju ledig från det evinnerliga pluggandet. Men jag vet hur det kommer bli i slutet av sommaren, jag börjar bli otålig och längtar till att skolan ska börja igen... Så det är väl som det ska!

Hopplöst

Hur många kvällar har jag inte stått vid vasken och tänkt "Pffft här står jag och diskar igen. Jag som vanligt". Nu står Sambon och diskar och jag har dåligt samvete för att jag är ond och tvingar det lilla pojkebarnet att diska i denna sena kvällstimma. Även fast han själv erbjöd sig att ta hand om disken. Vad säger man...

Could it be?

Kan det ha varit Populärkulturjunkien jag såg i Flemingsberg igår kväll med stilig man och ursöt unge? Kändisspotting på hög nivå! Eventuellt.

Idol II

Det är alltid roligt att få kommentarer! De kan vara mer eller mindre konstruktiva, men det är roligt att få en kommentar från någon som verkligen har åsikter om det man har skrivit. Här vill jag dela med mig av en kommentar jag precis fick på det här inlägget:

Michael db skrev:

Ehhh, lite info till er som tror att denna jusy är mindre lämpad än den förra eller an en kändisjury.

Andreas och Anders är 2 av de 5 mest framgångsrika låtskrivarna och producenterna ifrån Sverige och 2 av de mest väl renomerade i världen. Det är snarare så att om IDOL artister ska funka mer än 1 säsong, till nästa IDOL kommer, så måste man ha typer som dessa. Dom tänker som producenter och kan pga studio erfarenheten direkt säga vilka som går att göra stora artister av. Att som förut ha skivbolags killar som söker akter vilka passar deras bolag, och en sångpedagog som är labil och visar sökanden hur man ska sjunga men inte själv visar en nyanserad sångröst, gör den nya juryn minst sagt att IDOL äntligen kan få det status och de framgångar det faktiskt kan få. Och bara för er info. Jag är själv låtskrivare och producent och jobbar hårt i branschen sen över 15 år. Mest HipHop/ RnB usa men...tro mig, det denna jury kan göra, kan faktiskt hjälpa Sverige att få idoler och material som håller..inte bara i sverige och inte bara några månader. Det borde vara det enda som är viktigt..och det är det med...i synnerhet om Ni frågar de tidigare idolerna som försvunnit...och deras bolag med för den delen. / Mdb

Intressant! Nu längtar jag ännu mer tills Idol börjar igen...


Blogghelg

Nu bär det iväg till Eskilstuna. Sambons släkt skall hälsas på och det blir ingen Internet-tillgång till på söndag kväll. Så ni får ha det trevligt ändå!


Ett säkert sätt att veta att man är bloggberoende

I natt drömde jag om familjen Schulman. Alex Schulman hade kidnappat en stackars oskyldig flicka och höll henne instängd i sin källarhåla i sitt stora, medeltida slott. Jag kände till detta och ville få stopp på det. Det enda rätta var att höra av sig till hans fru Katrin Schulman för att hon var den enda som kunde stoppa honom. Tyvärr tyckte hon att jag var patetisk och trodde mig icke. Då kom jag på det ultimata sättet att bevisa att Alex hade en flicka i källaren. Jag tog ett hårstrå från hennes huvud och la det i ett kuvert för att posta iväg till Katrin. Vattentätt, va?

Ja, hur ska man tolka detta?

Det blev inte så mycket psykopati för mig idag

Efter lunch då vi hade fyra härliga (?) timmar kvar av föreläsningen kom föreläsaren in och sa ett ord samt undrade om vi visste vad det betydde. Vad sa han, tänkte de flesta? Han är tyvärr en sådan föreläsare som har mycket intressant att säga, men som inte säger det speciellt högt. Discourse? undrade någon. Diskurs? frågande en annan. Jag tyckte han sa något om en slags dusch. Men tydligen var ordet "diskkrasch", hans dator hade kraschat och han kunde därför inte hålla någon föreläsning. Så nu är jag hemma och är snuvad på en halvdag om antisociala beteenden.

Öppet brev till Lindex

Innan jag skyndar iväg till skolan råkade jag snubbla på en artikel om svenska, kvinnliga bloggare. Artikelns författare har på något sätt fått information om vad olika bloggare tjänar på annonser. Engla uppges ha fått 50 000 kr för besväret då hon lät Lindex annonsera på sin blogg. Detta har inspirerat mig till att skriva ett öppet brev till Lindex:

Kära Lindex!

Jag har en blogg som heter Amanda i Ghettot som läses av säkert 100 unika besökare i veckan. Jag låter Er härmed annonsera för mig, för endast 49 000 kronor. Detta är 1000 kr billigare än hos Engla's Showroom. Därmed är detta en mycket fördelaktig deal för Er. Hör av Er snarast möjligt.

Mvh, Amanda i Ghettot

Psykopatisk heldag

Har precis kommit hem från jobbet och är lite trött. Dagen har bestått av skola och jobb, därav den fattiga uppdateringen. Imorgon är det heldag (9-17) om psykopater som gäller... Otroligt spännande! Men det lär inte bli så mycket uppdateringar mitt på dagen då heller i alla fall.

Eurovision 1

Igår var det den första Eurovision-delfinalen. Den sågs inte med alltför stort engagemang, men ändå med en del nöje. Kristian Luuks kommentar i slutet sammanfattar  nog det hela ganska bra:

"Det här var alltså 19 av Europas bästa låtar. Hoppas att inte så många andra världsdelar tittade."

Det är ganska fascinerande att se hur otroligt olika smak Sverige och andra länder har. Jag vill inte påstå att vi har bättre smak (vilket Sambon ständigt ville påpeka), bara helt annorlunda. T o m Norge som ligger så nära hade en låt som aldrig skulle kunna vinna i Sverige.

Om jag ska nämna favoriter så kan jag säga att Grekland hade ett starkt bidrag. Jag gillade Slovenien också, men de gick inte vidare. Jag undrar verkligen hur det går för Charlotte på torsdag?

Om jag var din hemmafru...

...är namnet på en blogg som jag följt länge och som föder otroligt mycket avundsjuka (men inte missunnsamhet!) i mig. Hon är otroligt duktig på att skriva humoristiskt och träffande, men framförallt är hon extremt duktig på att laga mat. Inte bara får man en massa speciella recept, hon tar också väldigt fina bilder på maten. Jag har visserligen bara lagat ett recept jag fått från hennes blogg, men jag kan intyga att det blev väldigt gott!

Nu har hon legat på sjukhus en längre tid, som jag förstår det har hon haft något problem med levern (!). Men inte hindrar det henne med att fortsätta med sin fina blogg, hon har rapporterat från sjukhuset om hennes inte alltför trevliga matupplevelser. Tänk att få äta sjukhusmat under flera veckor när man är van vid färska ekologiska grönsaker, pilgrimsmusslor, kycklingspett på citrongräs och ångad fisk... Men nu verkar det som om hon precis ska få flytta hem. Hurra hurra hurra!

Amanda byter Ghettot mot terapirummet

Idag var jag som sagt hos psykologen för första gången och inledde min 50 timmar långa egenterapi. Mottagningen låg högst upp i ett bostadshus och jag fick sitta i en pytteliten hall som fungerade som väntrum. Under tiden jag väntade besökte jag den lilla toaletten med en gammaldags spolning som jag aldrig har sett innan. Intressant, va?

Inne i själva rummet där "sessionerna" äger rum satt vi i två blåa skinnfåtöljer lite snett riktade mot varandra. Runt rummet fanns bokhyllor med en massa böcker och ett skrivbord med... en gåspenna? Ingen dator. Jag undrar hur hon mailade mig? Jag vill dock inte verka för negativ, inget fel på lokalen och det viktiga är ju inte hur det ser ut, utan hur psykologen var. Och hon verkar otroligt duktig! Jag var lite nervös att jag inte skulle ha något att säga, men efter några följdfrågor gick det att bara pladdra på... Hon ställde bra frågor och gjorde intressanta reflektioner över det jag sa. 45 minuters full uppmärksamhet är ju inte helt fel! Jag kommer definitivt att fortsätta gå hos henne.

Men en sak reagerade jag över. Jag hade nog inställningen att jag ska dit och snacka lite och sedan gå hem. Men terapi kräver tydligen något av den som kommer dit också! Jag måste tänka, svara på svåra frågor, motivera mig, minnas, reflektera, analysera... Hu, vilken utmaning jag har framför mig!

Vad är oddsen?

Idag hade jag en första tid för egenterapi klockan 98.10. Bussen gick 07.18 och jag ställde därför klockan på 06.15 för att vara säker på att komma iväg i tid.

Klockan 07.12 vaknar jag av att jag känner mig konstigt utvilad och att det är lite väl ljust ute. Varför hade inte mobilväckarklockan ringt? Hade jag stängt av den i sömnen? Det fanns inte så mycket att göra förutom att ringa en taxi och kasta sig iväg. Som tur var så hade jag fått in pengar på lönekontot så jag slapp betala med ICA-kortet...

Vanligtvis åker jag kanske taxi två gånger per år. Nu har det blivit två gånger på mindre än en veckas tid. Ja herregud, min oorganisation blir en dyr historia...

Olika syn på underhållning

Sambon sitter vid den bärbara datorn och vill visa något klipp på youtube.

Sambon: Kolla på det här, det är jätteroligt! De har en skrotbil som de ska gasa upp till 50 km/timmen så snabbt som möjligt, sedan ska de bromsa jättesnabbt för annars åker de ner i ett träsk med alligatorer...

Jag: Ööhh ZzZzZZzzzzz...

Men jag är inte mycket bättre själv. Medan sambon satt och kollade bilar på youtube satt jag och kollade på någon dokumentär om Jordans och Peter Andres bröllop på TV400. Ja vi studenter har alldeles för mycket fritid...

Dagens komplimang

Några personer har gett positiva kommentarer på min nya frisyr, även om mottagandet har varit lite svalt från de flesta. Idag fick jag i alla fall en väldigt speciell komplimang för barret:

"Det är väldigt executive transvestite!". Personen (som är väldigt gullig och härlig) förklarade att ordet hon egentligen menade var "sofistikerat". Ja vi vet ju alla att transvestiter är kända för att vara sofistikerade.

Varför göra så mot sig själv?

Igår var jag som sagt på ett tårtkalas i ett annat Ghetto; nämligen Studentghettot. Det är ett ganska trevligt område med en massa bostadshus med studentkorridorer i. Cirka 17.30 då jag var på väg hem stannade en taxi utanför ett av lägenhetshusen. Ut ur taxin ramlade en man med randiga shorts långt nerdragna under rumpan och färgglatt linne. Det var alltså fem plusgrader ute den här tiden. Jag behöver kanske inte tillägga att denna man var otroligt full och varken klarade av att stå upp eller hålla i sin plånbok. Dessutom skrek han så det hördes över hela området. Nämnde jag att klockan var 17.30 en södagseftermiddag? Denna yngling hade då varit full sedan lördagsnatten? Jag förstår inte riktigt varför man vill göra så mot sig själv. Har man det roligt när man ramlar ut från en taxi och varken kan stå eller prata? Hade man roligt på festen man var på? Jag är nog ganska präktig när det gäller sådant där. Och jag tror nog att den randige shortsmannen ångrar sig idag...

Att fota hos andra människor

Åh vad härligt med tårta, en härlig frukttårta med hackade nöter runt om. Blåbär, hallon, fikon, passionsfrukt, banan, kiwi, stjärnfrukt, physalis, äpplen, på toppen... Åh vad jag älskar mat, jag borde ha en matlagningsblogg, förutom att jag inte kan laga mat och definitivt inte ta bilder på den. Idag ville jag så gärna ta bilder på tårtan, men det kändes så pinsamt att ta upp kameran och säga "det här är till min blogg". Hur gör folk som fotar hos andra människor för sina bloggar? Måste man skämma ut sig varje gång?


Tårta tårta tårta

För någon vecka sedan råkade jag springa in i en gammal (ung) barndomskompis. Och då föll det sig så att jag blev hembjuden till henne på tårtkalas eftersom hon har fyllt år. Jackpot!

Så nu bär det iväg.

Miljömedvetenhet och glamour

Som vanligt surrar Nyhetsmorgon på i bakgrunden och just nu ska det diskuteras "Miljömedvetenhet och glamour - kan det kombineras?". Detta känns som ett riktigt i-landsproblem. Frågan borde väl snarare vara "Jordens undergång och glamour - kan det kombineras?".

Välviljans apartheid?

Råkade höra att Sveriges Radio ska ha en temavecka nästa vecka med just namned "Välviljans apartheid" som handlar om att leva med funktionshinder. Här kan man se vad som kommer att sändas. Det verkar som att alla kanaler kommer att vara involverade, men tyvärr verkar det inte vara så mycket på P3.

Man kan bl. a. få höra hur det kan vara att vara konsument och funktionsnedsatt, att vara ung och använda personlig assistans (intressant för mig som har varit just personlig assistent), våld mot kvinnor med funktionsnedsättning och mycket mer.

Så jag rekommenderar att hålla öronen öppna nästa vecka! Om man missar programmen kan man ju alltid ledda ner dem från podradion.

Topplistan

Televisionens onödigaste program:

Ring-in-och-vinn-(inte)-program
TV-shop (vem beställer?)
ISHOCKEY!!!!!!!!!!!!!!! suck...

Utrikeskorrespondens

(utrikes = utanför Ghettot)

Nu bloggar jag från Stenkastet där jag blir bjuden på soppa, glass, te, smoothie, grillat och annat härligt. Jag har spelat Wii Fit och blivit kallad för både "couch potatoe" och "muscle athlete". En blandning av högt och lågt med andra ord, som det brukar vara i mitt liv!

Men att hälsa på hemma hos mamsen är bara högt.


Amanda i Ghettot dissar storföretagen

Samtidigt som jag fick kortslutning och rusade hem från bussen igår så fick min iPod också kortslutning och låste sig. Vad man än gjorde så kom inget ljud och det går inte att stänga av den. iPoden är gjord så att det absolut inte går att få ut batterierna eller stänga av den på något annat sätt än att vänta på att batterierna tar slut. Otroligt jobbigt! De är fortfarande inte slut och det dröjer nog länge än. Suck. Jag dissar härmed Apple.

Jag dissar också P.G. Gyllenhammar som sitter i Nyhetsmorgon nu. De pratar miljö och intervjuaren frågar honom om han kan tänka sig att köpa utsläppsrätter eftersom han flyger så mycket. Han svarade nej, "då skulle man ju behöva bo i tält i skogen också". Ja, det är ju verkligen samma sak... Suck.

Dagens onödigaste

Dagens onödigaste kan man åstadkomma genom att:

- Komma till busshållplatsen i god tid. Gå fram och tillbaka i tristess tills bussen kommer.
- Åk anågra minuter till en angränsande stadsdel. Komma på att du har glömt världens viktigaste papper som bara måste, måste, måste till jobbet.
- Kliva av bussen och springa hemåt. Samtidigt ringa en taxi. Flåsa så mycket så att taxitelefonisten omöjligtvis kan höra vad du säger. Säga fel tid.
- Upptäcka att taxin redan står utanför din lägenhet och väntar. Rusa in och hämta papperet.
- Åka iväg till jobbet med papperet i högsta hugg. Betala 200 kr med ICA-kortet, eftersom du bara har 84 öre på lönekontot.
- Höra att det har blivit en ändring, du behöver inte papperet idag.

Dagens skämt

Råkade idag klicka in på någon lista vid namn "Sveriges snyggaste bloggare" och såg till min extrema förvåning att jag är med som nummer 15. Jag får anta att det är tränade apor som gör listan, men jag tackar ändå... Antar att underlaget är min frimärksstora bild här intill kanten?

Men nu efter mitt frisörbesök känner jag mig nästan lite snygg, i håret i alla fall. Jag har haft väldigt långt hår som alltid är uppsat i knut eller med ett spänne, nu är håret kortare än till axlarna och uppklipp för att ge lite volym. Jag känner mig lite vuxen för en gångs skull!

Kändisrabatt?

Det är skojsigt när det sägs någonting positivt om psykologer i media! Tycker vi psykologstudenter i alla fall som definitivt ànser att psykologen har det viktigaste och bästa yrket i världen. Här berättar Katrin Schulman om att en psykolog har hjälpt henne med att få bort röksuget.

Men, 500 kr för en timme?! Hon måste ha fått kändisrabatt... Min psykolog som jag eventuellt ska börja gå i egenterapi hos kostar 700 kr för en timme (45 min) och detta är dessutom studentrabatt. Jag har inte träffat på någon som betalat mindre än 600 kr för en timme med studentrabatt. Visserligen får vi 400 kr från vår institution för varje timme, men det betyder ändå att jag betalar 300 kr själv. För 50 timmar blir det 15 000 kr... Gulp! Och detta är dessutom obligatoriskt för att vi ska kunna bli färdiga med utbildningen. Jag skulle vilja hävda att detta betyder att alla universitetsutbildningar inte är gratis i Sverige...?

Idag är det nervöst

Idag ska jag gå och jobba, från halv tre till halv tio på mitt nya jobb inom psykiatrin. Jag blir alltid så nervös när jag ska jobba, speciellt när det är ett nytt jobb som nu. Jag är väldigt nervös av mig i största allmänhet. Men vad ska man göra? Bara att bita i det sura äpplet och se minutrarna räknas ner tills jag ska dit...

Jag ska nog försöka få en klipptid nu på förmiddagen innan så att jag får något annat att tänka på. Intressesmurfarna kan anteckna vilt.

Nya utmaningar för psykolog-Amanda

I utbildningen för att bli psykolog ingår också att själv gå i terapi hos en legitimerad psykolog och psykoterapeut 50 timmar. När man börjar med sin praktik under termin 6 ska man ha avklarat hälften av sina terapitimmar, så nu börjar det dra ihop sig för att börja.

Efter mycket vånda har jag till slut fått tag på en psykolog som vill ta emot mig, jag ska dit och träffa henne för första gången på tisdag (ni lär få höra om det). Det verkar vara någon slags tabu att berätta vad sin psykolog heter, så det ska jag inte göra. Men hon verkar otroligt duktig och trevlig! Hon är specialist i klinisk psykologi och har tagit emot psykologstudenter för egenterapi enda sedan 80-talet, så hon lär ju ha lite erfarenhet av det minst sagt. Hon skriver själv att hon bland annat arbetar med imaginativa tekniker och kognitiv psykoterapi.

Det ska bli så otroligt spännande! Väldigt nervöst också. Men mest spännande...


Beröm

image54

Jag är bäst bäst bäst! Ehum..



Ibland är det lite kul att få sträcka på sig och känna sig lite stolt. Mitt PM om flickor med autism som jag skrev under förra kursen fick bara positiva kommentarer och ingen negativ feedback alls. En trevlig pluggkollega hade hört från en annan trevlig pluggkollega som var i samma PM-grupp att hon hade tyckt att mitt PM var väldigt intressant och välskrivet. KUL! Det är bara att tacka och ta emot, det är definitivt inte alltför ofta jag gjort bra ifrån mig utöver det vanliga under mina ett och ett halvt år på psykologprogrammet tyvärr, även om jag har godkänt i allt hittills.

Hört i en tvåa i Ghettot

Sambon sitter i soffan med ett sammanbitet utseende och med huvudet i händerna. Han har inte rört sig på några minuter.

Jag: Nämen, är du ledsen?
Sambon: Nej.
Jag: Är du trött?
Sambon: Nej. Jag är djupt försjunken i tankar,
Jag: Jaha, vad tänker du på?
Sambon: Hockey.
Jag: ...

Ty Pennington & ADHD

image53
Ty Pennington. Bild från Wikipedia.

Ett program som jag stör mig otroligt mycket på är Extreme Home Makeover. Visst är det behjärtansvärt att man hjälper familjer med stora problem. Men deras "oj oj oj vi är verkligen snällast i världen och har gjort världens finaste handling"-inställning stör mig, de får ju ändå otroligt mycket betalt för det (utgår jag ifrån). Jag stör mig också på deras ständiga tårar som känns allt annat än äkta samt hur manusstyrt det verkar vara, trots att de vill framstå som spontana. Detta stämmer väl tyvärr in på de flesta "dokumentärserier", amerikanska som svenska.

Idag var det främsta ansiktet utåt, Ty Pennington, med som gäst hos Rachael Ray på TV3. (Nej, jag sitter inte och tittar på tv och bloggar hela dagarna, men Rachael Ray brukar gå samtidigt som jag äter lunch.) Jag suckade tungt och bytte kanal, men råkade zappa förbi trean när det var reklampaus i Jay Leno och hörde att de pratade om ADHD. Det är ett kärt ämne för mig, och extra intressant eftersom jag precis satt och läste ett kapitel i Developmental Psychopathology-boken innan jag började äta lunch.

Jag kollade upp detta lite närmare på Wikipedia och läste att han redan som litet barn ansågs ohanterlig och hade problem med skolan. Som han själv uttrycker det så brukade han klä av sig helt naken och svinga sig fram och tillbaka i rullgardinen i klassrumet. Varför gör han aldrig det i Extreme Home Makeover? Då kanske jag skulle orka kolla.. Hö hö, skämt åsido.

Hans mamma som läste psykologi förstod att han var hyperaktiv och senare fick han också diagnosen ADHD av en läkare som visserligen var emot medicinering. För att klara av vardagen utan medicinering mot hyperaktiviteten gjorde hans mamma upp ett system med en så kallad "token economy", jag gissar att det innebar ungefär att han fick olika slags belöningar då han uppförde sig på rätt sätt. Detta hjälpte honom att klara av skollivet och när han var 17 år fick han börja medicinera mot sina besvär och han berättar själv att han klarar av att hantera sin ADHD med hjälp av någon medicin som heter Adderall.

Hans mamma jobbar nu som psykolog och är specialiserad på ADHD-behandling. Bra gjort, Yvonne Pennington! Ty själv är, förutom kändissnickare, också talesperson för någon organisation som heter "ADHD Experts on Call".

Finns det någon som sett programmet och känner sig förvånad över att Ty är hyperaktiv? Inte jag i alla fall. Jag tycker också att det är superbra att en känd person går ut med sin historia om ADHD!

PS: Nu råkade jag också läsa att han arresterades för rattfylla samma dag som jag och sambon träffades för första gången. (O)intressant information.

Evighetsprojekt

image52


Denna skapelse började jag med i höstas för att kunna använda under vintern. Nu är det maj och jag gissar att det dröjer ett tag innan det börjar bli dags för sådana här igen. Jag hoppas i alla fall. Jag har ungefär en fjärdedel kvar om jag ska kunna vira runt den om halsen ordentligt. Man kan undra om jag kommer att bli färdig med den, man känner sig ju inte alltför inspirerad att sticka halsdukar på sommaren. Men visst ser den inte ganska fin och mysig ut?

Gnällkärring

Saker som sambon inte tycker är så viktiga:

Ställa disken i diskhon
Torka bort smulor
Släcka lampor
Slänga en hyresräkning från hans förrförra bostad daterad september 2005 samt en elräkning från samma månad och år. Jag ser dessa dokument liggandes högst upp i en låda och tänker varje gång "vad i...". Men de kanske har affektionsvärde.

Jo men jag tycker om honom ändå!

Sommaren är räddad!

Som jag har skrivit innan så har jag varit lite nervös för att mitt träningsställe på Studenthälsan stänger över sommaren och håller sig stängt i nästan tre månader. Jag som precis börjat träna den här terminen efter att ha varit en notorisk soffpotatis känner mig väldigt stolt över mina små resultat och ser framför mig hur "alla" muskler jag fått kommer att tyna bort och konditionen kommer att bli lika med noll. Men, när jag kollade mailen i morse upptäckte jag att räddningen är här! Stallet håller öppet med GRATIS gympa nästan hela sommaren! Jag kommer att kunna vara fortsätta vara en bodybuilder hela sommaren!

Häng med!

Stålars

En familj i Saltsjöbaden vann 135 miljoner. Vissa dagar, som idag, blir man ju nästan lite avundsjuk. Men vad ska man göra med så mycket pengar egentligen? Det för antingen med sig mer problem än nytta.

Enligt den här sajten är min blogg värd 14 060 kronor. Var kan man casha ut pengarna?


Dagens aktiviteter

Det här pysslar jag med idag...
image51

Linda Skugge

Linda går från att vara rabiat pubbeunge till att bli värsta affärskvinnan och VD. Hon har ju också slutat på Expressen och ska börja skriva om affärer i SvD. Nu ska hon bjuda en massa folk på champagne högt upp i en Skybar. Undrar om jag får följa med??!

Detta trodde man kanske inte, inte jag i alla fall, när man följde hennes krönikor om feminism och vinterkräksjukan för några år sedan. Men hon har ju gått ut med att allt hon skrivit i sina krönikor under hennes år på Expressen har varit falskt. Detta är nog inte speciellt troligt, men det säger nog lite om hur oberäknelig den kvinnan är. Det är väl bara att säga lycka till, det blir väl massor med mer stålars för henne!

PS: Jag åkte ur So you think you can BLOG, jag antar att det betyder att jag inte kan blogga.

Varför...

...har inte jag blivit bjuden på Bloggafton med drinkar, snacks och goodiebags värda 10 000 kr? Jag repeterar, 10 000 kronor. Dresscode glamour passar mig perfekt ju. Jag skulle t o m kunna ta laga och ta med en superstor sats av min glamourlunch med keso och bjuda laget runt.

Glamourlunch Ghetto style

image50


Vad gör man när man inte har någon vettig mat hemma och inte har någon energi att gå och handla eftersom man vaknade 03.47 i morse? Man får väl blanda ihop de ätbara saker man råkar ha i kylen. Lite överbliven pasta, keso, en skiva klosterost (det var vad som fanns kvar av den osten...). Och så lite peppar och ketchup på det. Blir ni hungriga? Nej, jag trodde inte det...

So you think you can BLOG?

Jaha, för några veckor sedan anmälde jag mig till någon slags bloggtävling vid namn "So you think you can BLOG?". Nu vet jag inte riktigt om jag kan blogga eller inte, men det kanske kan generera lite extra läsare? Det är alltid kul att bli läst! Mer information om tävlingen kan man finna på länken ovan och det är också där man kan gå in och rösta på mig om man tycker att jag är värd det, hihi... Än har jag inte fått några röster.


Action i Ghettot

I natt sov jag och Lillebror som minigrisar, men Sambon som sov på soffan i vardagsrummet hade inte samma tur. Tydligen var det någon precis nedanför vår balkong som skrek oavbrutet i fem minuter att han blödde och var skadad, innan ambulansen och polisen kom. Vad hände? Jag har ingen aning, men det är obehagligt i alla fall. Precis när man tycker att det har lugnat ner sig i Ghettot händer något igen.

Trevligt småprat

Jag skrev igår kväll att jag skulla sluta negga och skriva om någonting positivt i stället. Det ska jag också göra nu.

Ibland händer det att man av en slump träffar en helt okänd människa som är väldigt trevlig. Detta hände mig och Lillebror idag. När vi kom till busshållplatsen satt där en äldre dam som började småprata med oss. Under de tre minuter det tog innan vår buss kom lyckades hon kläcka ur sig:

Att det är så fint med storasystrar som är med sina småbröder.
Att mina föräldrar har en fin dotter.
Att Lillebror ser pigg och fin ut.
Att jag har hela livet framför mig och att hon hoppas att det blir mest goda minnen och inte så många dåliga.
Säga till Lillebror att han är en fin gubbe som ska ta hand om sig samt krama om honom.

Det är så ovanligt att folk påbörjar en diskussion om annat än klockan utan synlig anledning att man ibland kan bli misstänksam om vad det rör sig om egentligen. Men det var bara en härlig dam som ville prata lite innan bussen kom. Heja härliga damer!

När jag tänker efter är det ofta okända människor kommer och pratar med mig när jag är med Lillebror. Han är en pratmagnet helt enkelt. När jag är själv vill ingen prata med mig, men när jag är med Lillebror vill alla (nääästan) prata med mig. Många vill vetahur gammal han är och hur vi känner varandra. Ofta ser de ut som om de är nyfikna på vad det är som gör att han inte är som alla andra barn, men de brukar inte våga fråga.

Räddningen är nära

Nu sitter Sambon på tåget hem till Uppsala och slutligen det underbara Ghettot! Ätnligen säger jag. Visst är det supermysigt att få vara själv med Lillebror, ända tills han har gått och lagt sig och det är alldeles tyst och mörkt hemma. Då tänker jag: a) en sjuk mördare bryter sig in och mördar oss  b) så fort jag somnar så börjar det brinna någonstans i huset. Detta är inte speciellt hälsosamt och jag hade inga sådana tankar ensam hemma innan jag blev med sambo. Men i natt blir det lugnt, för Sambon kommer att kasta ut den sjuke mördaren från balkongen/släcka elden långt innan det blir rökbildning.

Nu måste jag ställe om mig mentalt så att jag är helt beredd på att absolut inte under några omständigheter försöka öppna en burk när han är hemma.

God morgon allesammans!

Ät för Guds skull ingenting brunt idag.

Än är det bara 2008

I morse hade vi radions Morgonpasset i P3 på i bakgrunden och Sofia Wistam intervjuades. Jag tror att de pratade om hennes olika styrkor, och en av dem var dels att hon hade mycket muskelstyrka och att hon var händig och duktig att sätta upp t ex lampor och hyllor. Låter superbra tycker jag, skulle gärna ha de styrkorna också. Sedan berättade hon att hon ibland har fått dölja dessa styrkor för att skydda sin mans manlighet. Qué? Det är en ekvation som inte går ihop för mig. Finns det män som känner sig hotade över att deras fru sätter upp en hylla? Det är väl bara att tacka för att man slipper. Betyder denna logik också att en kvinna känner sig hotad i sin kvinnlighet om hennes man diskar? Ah hah, nu fattar jag. Det är alltså därför många (ej alla, ej generalisering) killar drar sig för att ta tag i diskborsten, det är ur godheten ur sitt hjärta...

Samma lilla dilemma togs upp på Oprah Winfrey. En relationsexpert som drev en egen dejtingbyrå av något slag gav lite tips om hur man som kvinna ska gå tillväga för att finna sig en man. Också här togs det upp hur viktigt det var att se till att mannen fick känna sig som en man. Ett exempel på detta var att man alltid skulle be sin man om hjälp att öppna burkar om han fanns med i rummet, oavsett om det skulle gå snabbare att öppna den själv eller inte. Om man var själv i rummet kunde man få öppna burken, men absolut icke om mannen kunde se detta. Samtliga kvinnor i panelen inklusive Oprah själv höll med om detta. Jag satt däremot och gnisslade tänder i tv-soffan, det måste ha varit det dummaste jag har hört. Jag som brukar gilla Oprah! Nu kommer jag att ha 1 % mindre respekt för henne när jag sitter och dreglar framför hennes soffprogram.

Visst har väl alla människor, inklusive alla män såklart, ett behov av att få känna sig betydelsefulla och behövda. Men måste detta ske genom att kvinnor år 2008 inte ska kunna sätta upp hyllor och öppna burkar själva?

Nej, idag har det varit lite negativt, ska skriva lite härligt och mysigt imorgon.

De hedervärda äldre och deras klädstil

Idag var det HETT ute, riktigt sommarväder! Såhär i första värmeböljan är det alltid intressant att se hur stor spridning det är på hur folk klär sig. Allt från att cykla i sport-bh och bikinitrosor till att fortfarande ha kvar vinterjackan har vi bevittnat idag (eller mest jag, Lillebror är inte så intresserad av att bevittna folks klädsel).

När vi var ute kom jag att tänka på något som jag brukar komma att tänka på varje vårsommar, utan att gå vidare med det hela. Men det är verkligen ett mysterium. Det handlar om gamla människor. Jag tycker verkligen att gamla människor är värda mycket respekt, men varför är det alltid gamlingar som går med vinterkläder långt in på sommaren? Idag, då det varit minst 25C sågs spatserandes:

En gubbe med fodrad jacka, vinterkängor och hatt.
En tant med lång kappa, halsduk och sjalett runt huvudet.
En tant med tjock yllekappa och basker.

Hur klarar de sig? Hur tänker de när de klär på sig? De enda lösningarna jag har är att man när man blir äldre blir mycket mer lättfrusen, t ex pga. sämre blodcirkulation och därför måste klä sig extra varmt eller att man när man blir äldre har svårare med i snabba vändningar och inte hänger med i snabba väderväxlingar. Säg inte att jag är den enda som har lagt märke till detta?

Jag kunde höra en äldre dam som gick förbi oss säga "usch, det finns inga kläder för oss äldre i affärerna, allt är bara för ungdomar och tonåringar...". Jag tänk så jobbigt, det börjar bli så svårt att hitta extrafodrade vinteroveraller på vårkanten nuförtiden! Men nu ska jag inte vara orättvis mot henne, hon hade visserligen bara yllekofta, jeans och skinnstövlar.

Förmiddagsrapport

När Lillebror är här kan det hända att man får gå upp både 03 och 05.30. Och då kan det också hända att man klockan tio har hunnit med att titta på Djungelboken, gått och köpt glass och suttit på både gungor och gungbräda i fyra olika lekparker. Och fått följande kommentar från en gubbe: "Hur gammal är du egentligen? Jaha, 21, är inte du lite för gammal för att vara ute och leka nu?". En härlig förmiddag helt enkelt.

Senare under dagen blir det gympa med världens gulligaste idrottare och sedan diverse mysiga uteaktiviteter i stadsmiljö. Ha det fint, alla!

Solrosor

Jag skulle ta en bild jag på solrosen på balkongen.Men då jag såg bilden i kameradisplayen upptäckte jag att jag råkat göra en exakt replikering på prins Carl Philips maskrosbild från hans utställning "En glimt av paradiset". Det här kan bli problem med copyrighten tänkte jag... Eller vad säger ni?

image49
Av: Amanda i Ghettot


image48
Av: Carl Philip i Slottet

Balkongen - efterbilder

image44
Här har jag spenderat en stor del av dagen pluggandets. Ser väl inte så mycket ut för världen, men med dynor på stolarna och en vaxduk på bordet ska det väl bli bra.

image45

Den här står på bordet - ett smultronhjärta.

image46

Här har vi en prima balkonglåda. Valde tyvärr blommor som hänger väldigt mycket och inte tål vinden så bra. Men naturen spretar åt alla håll, likaså min blomlåda, tänker jag och tröstar mig själv. Om någon undrar vilka arter jag planterat så är det några rosa, några vita, ganska många gula och några som bara är helt gröna. ;-)

image47

På golvet står en rödavinbärsbuske och en solros. Jag är ganska nöjd faktiskt! De lever fortfarande efter fyra dagar, vilket betyder att de i alla fall inte vantrivs till 100 % i Ghettot.

Ens drömmar är inte så roliga för utomstående att höra om kanske...

...men måste nästan nämna det här ändå.

Jag hade en stalker som var efter mig, Sambon ringde polisen och vi satt och väntade. Men det visade sig att stalkern hade hyrt en hel utomjordings-maffia som kom och hypnotiserade min sambo. När de var på väg att hypnotisera mig också fick jag panik och tänkte "vad kan jag göra för att väcka deras sympati för mig så att de ångrar sig?". Jag fick en lysande idé, nämligen att börja sjunga "I love Europe" med Christer Sjögren med oerhörd inlevelse och det funkade! Tack Christer för att du hjälpte mig i mitt drömtrauma.

Jag började bli lite sur för att polisen aldrig kom och sprang ut på parkeringen för att leta. Poliserna kom då i en sopbil och var berusade. De hade nämligen varit på musikal och vacklade in till min lägenhet för att få bort maffian, sjungandes musikallåtar. Jag tänkte att det här går aldrig vägen...

När jag vaknade kände jag mig otroligt förbannad på hur oseriös den svenska polisen är. Men det gick över. Polisen, I love you!

Englas begravning

Imorgon direktsänds Englas begravning och jag blev som många andra lite förvånade över att SVT tog det beslutet. Samtidigt vill jag inte som många döma ut det hela. Föräldrar och anhöriga till Engla känner säkert att de vill dela sin sorg med många, kanske känns det lättare att förlora någon man älskar så mycket om man kan känna att det leder till något större. Och människor som tagit mycket illa vid sig (inklusive jag själv) av händelsen får kanske vara med och känna ett avslut och kanalisera sin sorg. Samtidigt känns det väldigt "snaskigt", som ett sätt för folk att få riktigt gotta sig över andras olycka. Jag hoppas verkligen att det sker på ett värdigt sätt, utan inzoomningar på mammans gråt, etc. Men risken finns nog för det.

10.55 visas den i SVT1 imorgon för den som vill titta. Själv har jag sällskap av Lillebror hela helgen och vi kommer att hitta på något mysigt i vårsolen långt borta från sorg, pedofiler och döda barn.

Amanda i Ghettot goes matlagningsblogg

Som jag skrivit i ett tidigare inlägg har jag en viss begränsning av vilka maträtter jag kan laga. Ugnspannkaka har blivit en av dem, måste vara det absolut lättaste man kan göra. Som en logisk följd av detta blev jag och Sambon extremt trötta på det efter att ha ätit det en gång i veckan under ett antal månader. Men så hittade jag ett recept på ugnspannkaka med äpple och bacon hos Tre Tjejer i Köket (vilket för övrigt är en eminent matlagningsblogg!). Och det blev såå gott! Enligt receptet ska man ha en rödlök i också, men det fick jag inte för Sambon. Men det hade säkert blivit jättegott.

Nu försökte jag infoga en bild, men det blev något slags serverfel. Jag får försöka lägga in bilden imorgon.

image43
Såhär gott blev det!

Dessa människor fann antagligen inte vad de sökte

Det är lite spännande att leta igenom sin besöksstatistik och se vad folk har googlat efter när de hittade den här bloggen. Det är väl ingen enorm summa av googlare som ramlar in, men några stycken då och då. Frågan är bara om de verkligen hittade det de sökte efter? Man undrar lite ibland hur google egentligen fungerar.

"Tredje världen ghetto" - nog för att jag bor i Uppsalas ghetto, men som tur är går mina erfarenheter inte riktigt att jämföra med någon som bor i ett ghetto i tredje världen. Personen fick nog söka vidare.

"Ghetto test - hur ghetto är du" - Jag är otroligt mycket ghetto, men jag kan inte hjälpa någon annan att mäta sin ghetto style, sorry!

"När kom passagerarflyget igång på allvar" - Detta har jag absolut ingen aning om, jag tycker synd om den stackars person som skrev ett skolarbete och försökte hitta svaret på sin fråga på min blogg. Jag kan inte minnas att jag någonsin skrivit om passagerarflyg överhuvudtaget.

"Extrem fetma bilder" - Okej, jag erkänner att Svärmor när hon såg min mage frågade om jag var gravid (det är jag inte). Hrmf, men någon extrem fetma är det väl knappast tal om direkt.

Idag bär det iväg till...

...skolan hela dagen för en gångs skull, har varit lite dålig rutin på det de senaste delkurserna. Mycket individuellt- och grupparbete. Men idag blir det föreläsningar hela dagarna, jippie! Och jag är inte ironisk nu. Det händer faktiskt allt som oftast att jag känner mig otroligt lyckligt lottad när jag går till skolan om dagarna, jag går verkligen min drömutbildning som faktiskt är ganska svår att komma in på. Jag halkade in på ett bananskal och känner mig väldigt turlig.

Idag ska vi få höra om hyperaktivitet och koncentrationsproblem på förmiddagen och familj i stress på eftermiddagen. Intressant! Sedan ska jag träna, inte långt tills de stänger för sommaren nu...

Barnmorskorna

Igår såg jag på favoritprogrammet Barnmorskorna. Tänk att tårarna börjar spruta så fort det kommer ut en bebis... Det är en så otroligt välgjord serie och man får otrolig respekt för Barnmorskorna som gör ett väldigt svårt och bra jobb på Huddinge sjukhus. För att inte tala om alla föderskor som tar i för kung och fosterland! Och så ska jag kanske lägga till papporna, de kan väl inte ha en speciellt enkel roll i det hela, sitta bredvid och bevittna utan att kunna göra så mycket (förutom att vara till ett stöd vilket såklart är mycket).

Om någon mot förmodan missat Barnmorskorna så går det onsdagar 21.00 på SVT1!

Sådant här tycker jag att män ska syssla med...

image42

;-)

Det tråkiga med vetenskapen

En av de saker med vetenskapen som kan vara lite tråkig ibland är att man i de flesta forskningsrapporter kan läsa ungefär det här (OBS ej exakt citat):

"Vi har fått fram det här resultatet, men anledning A, B, C, D (etc.) gör att det krävs mer forskning på området för att kunna styrka sambandet, samtidigt kan resultatet vara missvisande då de bakomliggande variablerna E, F, G, H (etc.) finns."

En typisk sådan här artikel har jag just skrivit en sammanfattning på vilket inte är speciellt enkelt. Samtidigt klagar jag inte egentligen eftersom man såklart måste ta mycket i beaktning och det är ju tyvärr inte seriöst att påstå att något är 100 % sant när det egentligen inte kan styrkas bara för att en viss person i ghettot vill ha något att skriva i sin sammanfattning.

Sammanfattning av det här inlägger: I love science!

Amanda i Ghettot goes politikerblogg

image41

Barack, vad har du för skelett i garderoben?

Barack Obama har nu ökat på sin ledning eftersom han vann över Clinton i North Carolina. För flera månader sa jag att Obama verkar väldigt bra till det yttre, men att det är någonting mysko med honom. Jag vet inte vad det är, men någonting är det. Kom ihåg var ni hörde det först!

OBS detta har såklart inget med hans hudfärg att göra, måste jag tydligen tillägga efter att ha läst vissa kommentarer till inlägget. Jag är inte en person helt utan hjärna som tycker att en person verkar mysko pga. en hudfärg, några hjärnceller har jag. Tycker det är patetiskt att överhuvudtaget behöva tillägga en sådan här sak, det borde varje människa med vett förstå att man kan tro att en människa har skelett i garderoben av helt andra anledningar av en hudfärg.

Vissa borde kanske inte ha körkort?

När man inte har egen bil så kör man inte så ofta och då är det lätt att man blir lite ringrostig. Vissa försök till bilkörning kan då bli lite väl patetiska.

Idag hade jag lånat en bil eftersom jag skulle hämta Lillasyster från dagis. Innan jag skriver vidare bör jag kanske tillägga att den oskyldiga flickans liv inte var i närheten av att vara hotat. Inte heller varken bilens yttre eller inre tog någon som helst skada. Hur som helst så tänkte jag köra den vanliga vägen hem till Lillasyster och svängde in på en väg som brukar vara helt normal. Konstigt nog hade den blivit mer lik en tredje världen-väg där någon slags jeep skulle vara mer passande. "Oj oj, vilket dåligt vägunderhåll det var här, vart går skattepengarna egentligen?!" tänkte jag för mig själv. Plötsligt blev groparna större och större och man fick knappt plats på vägen för ett antal enorma vägfordon som höll på att gräva upp vägen jag körde på. "Gud så opraktiskt att de gräver upp vägen jag kör på" tänkte jag och körde vidare.

Plötsligt stannade ett vägfordon och en liten yngling som tydligen har körkort stannade mig och informerade om att man inte fick köra på deras vägarbete. Och jag fick inte åka fram och vända heller. "Så jag är fast här med bilen för alltid?!" frågade jag intelligent. Jag såg framför mig hur min stackars Lillasyster fick sitta kvar, hungrig i flera timmar medan vi väntade på en lyftkran som kunde lyfta bort oss. Men nej, ynglingen informerade mig om att bilar tydligen har en magisk sjätte växel, en s.k. "back". Så jag fick backa ut hela vägen medan tre ynglingar fick köra sina stora fordon bakom mig. De stönade över min långsamhet så kraftigt att snuset flög åt alla håll.

Jag betackar mig för sådana snuskiga kommentarer!

Postat av: Elin i Björken aka Mamma (i Oj, aj...)

*ehum* Det ser ut som om ni håller händerna över Sambons gren.

Tänk på att era mammor kan läsa denna blogg...


Fy vilka fantasier vissa människor har! Vi håller handen på mitt ben, vilket man ser på knät. Jag hoppas att ingen annan såg fel också hehe. Ingen snuskblogg här inte.


Ologiskt?

Tyvärr missade jag kvalitetsprogrammet Sanningens Ögonblick i söndags då jag hade lite viktigare saker för mig. Dock har jag följt det hela i Aftonbladet och det låter onekligen som om en riktigt töntig kille var med i förra avsnittet. Han erkänner att han varit otrogen, tycker att hans killkompisar har snyggare tjejer än han själv samt att han önskar att hans tjej hade silikonbröst, vilket lögndetektorn gav honom rätt för.

Hans ursäkt till det hela var att han bestämde sig för att erkänna allt, därför att lögndetektorn då inte skulle kunna ge honom fel. Om han t ex erkände att han kört rattfull om han inte gjort det så skulle lögndetektorn ge honom rätt. Är det bara jag som ser det ologiska i detta? Om man säger något osant, oberoende om det är något man påstår att man gjort eller inte gjort, så borde väl lögndetektorn (om den fungerar) ge utslag? Eller kanske är det något jag har missat. Och om han hade bestämt sig för denna strategi så borde han väl rimligtvis meddela sin tjej om det i förväg för att slippa se henne våndas?

Lika bra för tjejen att hon fick veta det här så snabbt som möjligt säger jag, så slipper hon spilla tid på honom.

Extreme balcony makeover

Några av de trogna läsarna kommer kanske ihåg balkongen som Gud glömde. Men efter att ha spenderat eftermiddagen med att inhandla blommor, planterat i lådor och krukor, sopat, skrubbat och lagt ut trasmattor ser det nästan ganska mysigt ut! Bara jag fixar de sista final touches så lägger jag ut en bild!

Oj, aj...

...det har fastnat något guldigt på våra händer!

image40

Förlovningen

Jag har fått lite förfrågningar från mina fans ( ;-) ) att jag ska berätta lite mer om förlovningen igår. Här kommer en liten snabbgenomgång.

Vem var där? Jag och Sambon, det blev en privat tillställning.

Vi började med att packa ihop en picknick-korg med god frukost och åkte iväg till en sjö och hade picknick. Detta var väldigt mysigt till en början, det var soligt och mysigt och ingen annan var där. Men sedan började det regna och vi drog oss bort. Här skulle jag ha kunnat ta bilder om jag hade satt i minneskortet i kameran innan vi åkte.

På kvällen gick vi och åt på Tzatziki, vilket också var den restaurang vi åt på första gången vi träffades. Vilket också var för exakt ett år sedan igår, vi förlovade oss nämligen på vår ettårsdag. Slutligen åkte vi hem och drack champagne (gott!) och åt jordgubbar. Vi bestämde oss också för att använda s.k. konversationskort som vi har haft liggandes hemma utan att använda. Det är helt enkelt en kortlek med en fråga på varje kort som man kan fråga varandra för att lära känna varandra lite bättre. Många frågor var nog tyvärr gjorda för folk som inte känner varandra så bra, t ex blir frågorna vad man har i kylskåpet och hur ofta man byter lakan inte så intressanta när man bor tillsammans. Men kul var det!

Idag känner jag mig lite trött, blev nog lite för mycket av det goda (champagne) men ska iväg på föreläsning nu i alla fall och förhoppningsvis bli lite piggare.

Sett & Hört i Ghettot

Detta hördes på Ghettots badhus förra helgen.

En mamma byter om efter en badtur med sin son, ca 4 år.

Pojken: När jag blir stor ska jag bajsa 10 000 gånger!! Och jag ska bajsa på krokodiler, möss och en orm!!
Mamman: Jahaa...

Jag blev så full i skratt. Jag ser framför mig om 20 år när är ute i världen "living the dream"... Konstigt bara att mamman inte reagerade så mycket, det kanske inte var hans enda udda dröm som han brukar uttrycka.

H&M är fina i kanten

I början av mars beställde jag och Sambon kläder från H&M för att ha i vår. Nu är det vår och början av maj och kläderna syns fortfarande inte till. Pengarna drogs ju dock förstås i början av mars. Jag tycker det är så löjligt att man kan beställa saker från alla andra postorderfirmor och få dem inom en vecka, men H&M, som måste vara Sveriges största klädföretag, tar flera månader på sig. Kläderna finns ju dessutom i affären, så det är inte lite löjligt att de inte kan ha skickat iväg dem än. Lurendrejeri! Den enda förklaringen är att de är för fina i kanten för att försöka ge snabb service.

Klädletande

Efter träningen tog jag en liten tur på stan för att försöka hitta något fint att ha på sig imorgon. Jag ska nämligen förlova mig då, med en kille som heter Sambon. Det är verkligen otroligt svårt för mig att hitta något snyggt på stan. Dett är en av alla anledningar till att jag aldrig skulle kunna ha en modeblogg. Det enda som skulle stå i inlägg efter inlägg är att jag varit i den och den affären, men det fanns inget som passade mig. Till slut köpte jag en gammal trasa. Eventuellt så kanske jag visar upp en bild på bloggen imorgon, beroende på hur dagsformen är.

Ett, två, hopp, hopp

Nu ska här iväg och tränas. Jag måste ta vara på de tillfällen som finns nu, för om mindre än en månad stänger Studenthälsan för hela sommaren. Panik! De få muskler jag har lyckats bygga upp kommer att vara ett minne blott i slutet av sommaren, det är nämligen inte speciellt troligt att jag har disciplin att träna helt på egen hand. Jag får försöka hitta på något...

Grillkväll ute hos mamsen en klämfredag

image37
Lantbor vet att man måste ha en ordentlig grill om man ska få någon ordentlig middag.

image38
Såhär mycket gott äter fyra vuxna och två barn! Plus spiral-pommes frites, två olika sorters kryddsmör, cole slaw, prosciutto, melon, tomat- och fetaostsallad, oliver, kryddheta ölkorvar, bearnaisesås, grillsås, rädisor, vitlöksbröd... Och ja, jag kommer inte på något mer men det räcker och blir över. Jag sitter här hemma och känner mig MÄTT.

image39
Ingen i familjen ville vara med på bild, som tur var så fanns familjens gode vän Ove med i sällskapet och gick med på att vara med i bloggen. Jag skulle meddela att inte båda ölen är hans, utan bara den han håller i handen...

TACK FÖR MATEN! Och för en mycket mysig kväll.

Powerwalk utanför Ghettot

image36

Såhär mycket snabbare går jag än Sambon när vi är ute och powerwalkar, ha ha haHOHO! Vilken segpropp! Men å andra sidan är han lite mognare än jag. kanske... Men inte lika fit.

Statoil fick psykiatripris

När jag var ute och "powerwalkade" (modebloggs-ord) igår hade jag laddat ner Kropp och Själ från P1 till iPoden som podradio. Det brukar vara trevlig lyssning, förutom när det handlar om bebisar som dör och sådär. Detta avsnitt handlade om en bensinmack utanför Skellefteå som hade blivit en mötesplats för psykiskt sjuka som bodde själva och inte hade så stort kontaktnät. Bensinmacken var nattöppen och de här människorna kom ofta dit för att snacka lite skit och prata om stora existentiella frågor, både med varandra och med personalen som verkade väldigt gulliga och ställde upp. Låter som det är lite skillnad från de nattöppna bensinmackarna häromkring som är låsta och antagligen inte skulle släppa in en psykiskt sjuk person.

Bensinmacken (tror det var en Statoil) hade fått något psykiatripris och det tycker jag att de var värda! Det lät så mysigt att jag själv ville börja jobba på bensinmack, men jag ska ju jobba inom den riktiga psykiatrin i sommar i stället...

Man kan ladda ner avsnittet här (det är avsnitten från 29 april).

104 människor skämde ut sig ordentligt

Tydligen blev 104 människor omhändertagna för fylla under Valborg, varav 24 minderåriga. Jag blir lite smått chockad, inte pga de 24 minderåriga som blev omhändertagna, utan över de 60 "överåriga". Att en minderårig person med dåligt omdöme och begränsad erfarenhet av alkohol blir alldeles för full kan man ganska lätt förstå, även om det är otroligt synd. Men vuxna människor som inte kan ta ansvar för sig själva? Fy fy fy på er säger Amanda!

Pannkisar

image35

Såhär duktig var jag ikväll! Men det ser inte speciellt runt ut...

Ja herregud...

Jag får ett samtal från Sambon som är på väg till jobbet. Tydligen har hans plånbok som han fick av mig i födelsedagspresent (1,5 månader sedan...) gått sönder och han undrar om jag har kvar kvittot. Ehh... Kvittot? Jag får i min hjärna upp ett minne av att jag har slängt det, vilket leder till halv panik. Jag öppnar och rotar runt i alla lådor och skåp... Måste hitta! Plånboken var nämligen inte alltför billig och borde absolut inte gå sönder efter mindre än två månader. Till slut kommer jag på att AH-HAH kvittot måste ligga i returpapperet och jag slänger ut allt gammalt pappersskräp ur den smockfulla ICA-kassen och gräver runt. Men till ingen lycka.

Sedan kommer jag på att jag kan leta i plånboken också och nämen oj så lustigt, där ligger kvittot... Ett kvitto i en plånbok? Vem har lagt det där?!

Plugg, plugg, plugg...

image34

Det här pysslar jag med idag.

Ät en pizza och slipp cancer

Aftonbladet rapporterar att pizza fungerar som ett skydd mot hudcancer. Hemligheten skulle vara tomatsåsen och olivoljan som är en av två huvudingredienser i pizza. Jag skulle vilja hävda att det inte är pizzan som skyddar mot hudcancer, utan just de två ingredienserna... Och hur många pizzabagare här i Sverige har olivolja på pizzorna egentligen? Något är det som dryper ur pizzorna men det smakar mer som vanligt ostfett... Nej, mitt tips är att smörja in sig med solkräm. Man blir så trött på alla tips om vad man bör och inte bör äta.

RSS 2.0

 

Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist

 


follow me on Twitter

 


According to Jennie
Att vara Charlie Schulmans pappa
Amys blogg
Bloggkommentatorerna
By Jo with love
Camillas lockar
Dialoggen.se
Finnjonna
Fotbollsfrun
Fraidi
Hedgehog in a storm
Husmorsorna
Karolina Lassbo
Kylskåpsmorsorna
Linda K
Lindas [B]loggbok
Linda Skugge
Populärkulturjunkien
Prinsessans dagbok
Saker som händer
Salt & Peppar
Sporty Spice
Stenkastet
Studentliv
Telepatetisk
Vimmelmamman

 

 

Bloggparaden

 

Blogg listad på Bloggtoppen.se

 

 

Allmänt

 

Personligt bloggar