Goda hälsoeffekter av den träning man utför VS dåliga hälsoeffekter av den stress och det dåliga samvetet för att man inte hinner med all den träning man skulle vilja.

Sambon springer runt och letar efter sin Hellboy 2-film. Han har sms:at mig tre gånger och ringt mig en gång medan jag var i skolan för att få reda på var den är. Jag vet ej.

Sambon: Jag har letat precis öööööverallt, den finns ingenstans.. Du måste ha slängt den!
Jag: Är den inte här då? [öppnar dvd-skåpet]
Sambon: Nej, jag har redan tittat där, du har nog råkat slänga den!
Jag: [tar fram en film] Är det inte den här som det står Hellboy 2 på?

Jag: Ååh, vill du ha ett fadderbarn? Gärna för mig!

Sambon: Nej nej, inte ett barn... En chimpans.

Suck, chimpansfadder?

Många fredagkvällar är otroligt myspysiga och härliga på alla sätt och vis. Detta är tyvärr inte en av dessa. Det är ensamt, mörkt och tråkigt och jag har absolut inget att göra. Jag har städat ur köksskår och strukit vilket i och för sig är skönt att få gjort, men nu är det slut på det. Jag låg och läste övermänniskan Stieg Larsson, men då Erika Berger befann sig ensam i sitt mörka hus och fick en hotfull tegelsten genom fönstret påminde det lite för mycket om min egen mörka lägenhet och jag fick lägga boken ifrån mig.

Sedan satte jag mig vid datorn och fastnade vid en blogg skriven av en 20-årig tjej som kämpar mot cancer och dog precis i dagarna. Sista inlägget handlade om hur hon hade börjat äta något naturläkemedel som hon hoppades skulle göra susen... Nej, nej, nej sådant kan jag inte läsa! För mycket hemskt händer i världen överallt och hela tiden. Unga människor som dör i cancer är bara en sak i raden av alla.

Och så är jag sur för att jag inte hittar en tröja.

Nej, nu tittar jag på Doobidoo i stället men det är verkligen inte roligt... Om en och en halv timme kommer Sambon hem, jag längtar!

Jag kommer hem på kvällen och går in i badrummet. Jag upptäcker att badrummet luktar skunk. Det känns ungefär som avloppslukt och jag gissar att lukten kanske kommer från avloppet. Jag funderar några sekunder och bullar sedan in badrumsmattan över avloppet. Lukten minskar något i styrka. Sådär, problem solved! Den enklaste lösningen är oftast den bästa brukar man väl säga?

Jag ser in i framtiden och anar konturen av en Sambo som rensar ett avlopp inom en snar framtid.

Igår kväll lämnade jag de trygga(?) gatorna i Ghettot och begav mig till huvudstaden. Jag och min kära vän besökte restaurangen Döden i Grytan på Norrtullsgatan 61 och fick oss en upplevelse. Det var svårt att få bord även då vi ringde ett bra tag i förväg, men till slut fick vi ett bord där vi skulle få äta i två timmar och en kvart.

Efter lite vånda beställde jag in äggpasta med salciccia, champinjoner, rosésallad, grädde, vitt vin och parmesanost. Jag kan nog ärligt säga att detta måste vara den godaste pastan jag någonsin ätit. Till detta drack jag ett glas vin som kostade mer än själva maten men också var det godaste jag smakat...

Min vän beställde in en mixad tallrik från grillen som tycktes innehålla nötkött, fläskkött, lamm, någon korv och sedan ytterligare någon likdel vars källa jag ej känner till. Tyvärr kunde min vän rapportera att två av bitarna (nötköttet och lammet) var sega, dock med god smak. Resten av köttet var mycket gott och mört. Till detta serverades ett kryddsmör som enligt källan var gudomligt samt hemmagjorda pommes som också var klart över godkända.

Vi hade gärna suttit längre och beställt in efterrätt men tiden började rinna iväg och det blev endast kaffe och te. Maten gjorde sitt, men kvällen blev så lyckad som den blev mycket för den fina service vi fick. Jag brukar ofta bli nervös på fina restauranger och få tankar i stil med "åh nej, tänk om jag råkar beställa in en förrätt till varmrätt?". Men de fick oss att känna oss som deras mest efterlängtade och välkomna middagsgäster någonsin och dricksen blev därefter.

Nu har det varit mycket att göra i några dagar och bloggen har fått lida. Dock har det funnits mycket jag har velat skriva om, bland annat:

* När jag gjorde bort mig på spinningen
* När jag pratade med en sjuksköterska på Studenthälsan
* En film jag såg på bio

Men var ska man börja?

Sedan någon gång i somras har jag haft problem med kraftig huvudvärk som kommer alldeles för ofta och som värktabletter inte biter på. Jag har kollat synen för att se om det var den som spökade, men icke; jag har tydligen ovanligt bra syn. Jag frågade också tandhygienisten om det skulle kunna vara så att jag gnisslar tänder i sömnen och därför får huvudvärk, men det kunde hon inte se några tecken på. Efter en väldigt plågsam kväll igår och dagen som börjar med kraftig huvudvärk redan klockan tio tog jag mig i kragen och ringde till Studenthälsan för att boka en undersökning.

Tyvärr märks skillnaden mellan Studenthälsan och den vanliga Vårdcentralen alldeles för tydligt. Medan man efter ett samtal till Vårdcentralen får vibbar i stil med "varför ringer du hit och besvärar oss i vår upptagna stund med dina ringa problem?" så fick jag väldigt trevligt bemötande av den sköterska jag pratade med nyss. Jag fick en tid redan imorgon och hon uttryckte att hon skulle göra allt hon kunde för att vi skulle kunna reda ut vad det berodde på och hitta en lösning och sa att jag var sååå välkommen. Veckans ros månne?

Idag klockan nio ska jorden alltså gå under. Beskedet kom lite plötsligt, men man har ju hela tiden förstått att det någon gång skulle hända. Men på det här viset? Det påminner mig om en förvirrad konversation jag hade när Sambon kom hem från jobbet i natt och jag låg och sov.

Sambon: Amanda! Jag lyssnar på ett jätteintressant program på radio, det handlar om några forskare som ska återskapa Big Bang.
Jag: ZzZZzz oj, Big Ben? Ska de bygga en ny?

Vet inte vad jag ska göra den här sista timmen och sju minutrarna. Jag tänkte ta en dusch, det kan väl aldrig skada att lukta gott när man slukas av Big Bang.

PS: Jag förstår inte varför Aftonbladet har en chat med forskaren bakom detta klockan 13, då har väl jorden gått under redan, eller?

Så vet man att det är höst:

* Man börjar få en massa finnar, det börjar på hakan. Man skulle kunna önska att man fick leva några år utan varken acne eller rynkor, men för varje år som går så ser jag den önskningen som mer och mer verklighetsfrånvänd.

Datum och klockslag var uppskrivet på en minneslapp i huvudet. Några minuter innan gjorde jag mig redo. Uppdatera, uppdatera, uppdatera... Kolla på klockan... Yes, ingen verkar vara på gång! Så när endast tre minuter återstod gjorde jag det, jag la mitt bud! Och ingen hann veta vad som slog dem - hah!! Nu är den alltså min, för en spottstyver... En oanvänd fin, grå sak att ha på kroppen. Och det finns en lapp som det står "Filippa K" på...

Men efter att ha loggat in på kontot funderar jag nästan på om den där spottstyvern inte skulle ha fått vara kvar där ändå. Men nu är det gjort och jag kommer nog inte ångra mig när paketet kommer, hoppas jag.

Det är viktigt att vårda sina nära relationer, inte minst den med sin käreste. Om man läser det senaste numret av Cosmopolitan (som klatschigt nog just min käreste köpte till mig) kan man få några ovärderliga tips för hur man kan komma närmare sin pojkvän.

Piffa till hans mat så att det ser ut som ett ansikte. Ja, vem kan inte låta bli att älska någon som gör ansiktsmat? Klart det blir en stabil relation.

Krama honom dubbelt så lång tid som du brukar göra en gång i veckan och ni kommer att känna dubbelt så mycket kärlek. Cosmo föreslår att man i stället för en tresekunderskram ska ge honom en sexsekunderskram en gång i veckan. Tre extra sekunder kram per vecka förbättrar alltså förhållandet med 100 %? Hur räknade man ut detta, finns det stöd i forskningen?

Cosmopolitan måste vara den absolut dummaste tjejtidningen. Likförbannat sitter jag och läser den sida för sida.

Jag satt igår kväll och tittade på nyhetsklipp från det amerikanska valet. Av naturliga skäl visar de Sarah Palin på tv och jag slås av: vad hon är SÖT! Hon måste vara en av de sötaste politiker just nu, av kvinnligt kön vill säga. Trots mina så bespottade åsikter så hejar jag definitivt inte på republikanerna, men söthetsfaktorn kan man ändå inte bortse ifrån. De som kan vara med och slåss om platsen högst upp på prispallen är väl Julia Tymosjenko från Ukraina och Birgitta Ohlsson från Folkpartiet. Vilket påminner mig om en konversation jag hade med Sambon för några dagar sedan:

Situation: Birgitta Ohlsson är på nyheterna och pratar om något.
Sambon: Jag tycker hon är väldigt bra ibland, fast jag inte är folkpartist.
Jag: Ja, hon har så snygga kläder!
Sambon: [himlar med ögonen]

Bland de söta hanarna inom politiken måste väl förstaplatsen gå till Gustav Fridolin. Men han håller ju inte på med politik längre?Jag kommer inte på någon mer och varför jag överhuvudtaget funderar på det här tjugo över sju en lördagmorgon kan man också undra. Men Lillkillen som är på besök vill leka med vatten och inte vara med sin storasyster just nu, så jag får underhålla mig bäst jag kan.

Psst... Jag känner på mig att en mänsklig hona i min närhet har en bulle i ugnen, befinner sig i det välsignade tillståndet, är på tjocken, på smällen, havande, dräktig, i grossess... Ja, gravid helt enkelt. Pregnant, som det heter på engelska. Hon ser lite annorlunda ut på ansiktet och jag tyckte att magen putade ut lite... Eller var det tröjan? Och så tyckte jag att hon verkade lite hängig i stil med graviditetsillamående. Kan det vara så att jag har ett känsligt sinne som lyckades nosa upp hennes havandeskap? Har jag fel? Eller ska hon föda imorgon och jag är den sista som märkte något? Tiden får utvisa...

På en föreläsning idag fick vi veta att våra frontallober (främre del av hjärnan som står för många av våra högre funktioner) inte slutar utvecklas förrän i 20-25-årsåldern. Jag är 21, så om turen är på min sida kan jag fortfarande utvecklas till högre intelligens. När jag känner mig lite trög kan jag glädjas åt att det förhoppningsvis kommer att gå över. I drygt tre år till i alla fall.

Nu när jag börjat plugga igen för terminen och inte är hemma lika mycket har det börjat bli lite svårt att hinna med alla bloggar jag följer, märker jag. När jag precis loggade in på Bloggkoll i morse hade 117 nya inlägg att läsa... Det är väl bara att hugga in!

Jag lyssnar på Kvällspasset i P3. En svensk kille som satt i iranskt fängelse i 14 år efter att ha råkat ta kort på några hemliga iranska saker intervjuas. Han pratar om hur det kändes att komma tillbaka till Sverige och sin familj efter att han avtjänat sitt straff. Han berättar att det kändes konstigt att komma tillbaka till ett hem med allt vad det innebär efter att ha befunnit sig i en kal och trång cell så länge. Han berättar, med förundran i rösten, att han första tiden i Sverige gick runt och stäääädade (med den betoningen reds anm) efter sina barn, "och det händer ju verkligen inte ofta annars!".

Ah-hah! Så det enda som krävs för att en man ska börja städa är att man sätter honom i iranskt fängelse i ett drygt år? Kanske jag skulle skicka dit Sambon på några fotouppdrag?

Psykologen som jag går på egenterapi hos är så duktig och skicklig på det hon gör! Det är så häftigt att gå dit och prata med henne. Precis så vill jag bli när jag blir stor! Fast lite mer kbt...