Idag var det dags för Lillkillen att komma hem till sin storasyster igen. Han åker taxi från skolan och eftersom han bara åker hem till mig en gång i månaden har det ibland (ofta..) blivit en del krångel med skolskjutsen. Därför brukar jag alltid ringa samma dag och dubbelkolla att adressen och tiden är rätt och de senaste gångerna har det gått bra. Men här kommer en liten historia från det verkliga livet...

När jag ringde i förmiddags berättade telefonisten att han kommer att komma samma tid som vanligt (ca 16.05) och blev som vanligt irriterad för att jag ringer och kollar upp en så självklar sak. Och jag skämdes som vanligt för att jag ringde och störde. Men när klockan blivit 16.15 började jag bli lite fundersam och jag ringde för att kolla om han var på väg och javisst, det var han, men det var uppskrivet att han skulle komma 16.35 . Konstigt att jag inte hade fått veta det tänkte jag, men vad kunde jag göra annat än att fortsätta vänta.

I samma veva kommer en man fram till mig där jag står och väntar. Vi kan kalla honom "Gubbgrannen" och är alltså en gammal gubbe som bor granne med oss. Han är väldigt gullig och otroligt social, han har alltid något skämt eller en liten visa att dela med sig av när man råkas utanför. Han frågar mig om jag står och väntar på någon och javisst, säger jag, jag väntar på min lillebror.

"Åh, då passar ju den här. När jag väntar på min dödsbädd och ligger i min säääng..." .

"Oj, vilken fin visa" svarar jag, men detta är dock inte riktigt vad jag vill höra eftersom klockan börjar närma sig 16.45 och jag fortfarande inte har sett röken av Lillkillen. Men Gubbgrannan fortsätter:

"Jag jobbade på Wiks slott i fem år från att jag var 14 till 21, Sedan gjorde jag lumpen och sedan jobbade jag inom parkförvaltningen. Efter det jobbade jag tio år på Botaniska Trädgården och sedan..."

Här tar jag upp mobiltelefonen, ursäktar jag mig med att jag verkligen måste ringa och se om min Lillebror är på väg. Gubbgrannen ser tyvärr väldigt sårad ut, väser att han aldrig har förstått sig på de där manickerna och går sedan sin väg. Stackars Gubben, jag får bjuda in honom på fika när vi träffas igen, han verkar ha en del på hjärtat.

När jag får prata med en telefonist igen frågar jag om Lillkillen möjligtvis är i närheten svarar han att "jag tror inte att han kommer att komma överhuvudtaget". Va? Jag blir chockad. Har bilen kraschat och alla har förolyckats? Har taxichauffören kidnappat honom? Har han flyttat utomlands? "Han kommer nog inte att komma, för han finns inte med i någon bokning i datorn." Jag blir ganska livrädd och förbannad, jag har ju fått höra att han är på väg och plötsligt har han slukats av jordskorpan? Lillkillen har inget tal och kan ju inte protestera om han t ex blir avsläppt på fel ställe eller liknande. Men det visade sig efter lång tystnad att Lillkillen faktiskt fortfarande var "på väg" och vid 17, en timme efter utsatt tid, kom han. Lycklig och glad som tur var! Det visade sig helt enkelt att taxichauffören glömt att hämta upp honom i skolan och hade lämnat alla barn i Ghettot när han kom på det och fick sedan åka tillbaka och hämta honom. Så ingen fara skedd. Men svettigt var det...