Jaha
Imorgon börjar skolan igen alltså. Har verkligen längtat ett tag, men nu när det verkligen gäller får jag lite kalla fötter. Nämen, ska verkligen jag gå på föreläsning, plugga och ha praktik?
Men det blir jättebra!
Öronproppar?
Någon gång mitt i natten (kommer inte ihåg vad klockan var) så vaknade jag av ett himla oväsen utanför. Är det någon som har ställt en bil på gården och sedan brände upp den? var min första tanke. Jag kollade ut genom fönstret och såg att det var en polishelikopter som cirkulerade runt vårt kvarter. Det lät ganska ordentligt och helikoptern kom bara längre och längre ned. Till slut kändes det som om de skulle landa på taket. "Stäng av plåtskrället" tänke jag bara surt, för sömnen kändes lååångt borta. Som tur var röde Lillkillen inte ens en lilltå. Helikoptern cirkulerade iväg till slut i alla fall och här sitter jag nu. Slutet gott, allting gott.
Hört på bussen
En ganska rolig gubbe satt bakom mig och Lillkillen på bussen idag. Han klev på bussen med sin fru, men satte sig bredvid en intet ont anande man som skulle få en pratstund han sent skulle glömma. I alla fall så glömmer inte jag den, även om jag inte ens var närvarande.
Han började med att berätta att han kom från Klimpfjäll. "45 mil till närmaste sjukhus. Min kusin har fött fyra barn i bilen." 4 barn i en bil!? Stackars kusin tänker jag... Kusinens man hade blivit van vid det här laget och tyckte inte att läkarna som förlöste kvinnor hade något vidare svårt jobb.
Gubben fortsatte prata om oroligheterna som pågår i vår stadsdel. "Har inte föräldrarna koll på var sina barn är?!" undrar han. "När jag sätter mig i bastun så brukar jag alltid fråga alla om de vet var deras barn befinner sig på kvällarna." Vet inte riktigt vilken bastu han menar, den allmäna i badhuset? Kul att hamna i samma bastu som honom...
Gubben fick inte så mycket respons på denna tråd, så han hoppade över till att berätta lite roliga bilhistorier. Den mest minnesvärda han kunde komma på var när han körde i 170 (etthundrasjuttio) på en grusväg i skogen då det hoppade ut två älgar på vägen. Han bromsade in så hårt han kunde och körde in "mellan" med bara några centimeter tillgodo. Först tyckte jag han sa att han hade kört mellan benen på en älg vilket inte verkade speciellt troligt. Men det var alltså mellan de två älgarna han gled. Men tänka att glida fram i 170 med en älg bara någon centimeter bort på vardera sida? Det går inte av för hackor.
Slutligen ville han berätta lite om sin fru som satt några platser bort och såg allmänt trött ut. De hade varit gifta i 37 år. "När man känt någon så länge så vet man var man har varandra. Då är det ingen idé att hålla på och tjafsa och byta ut varandra. Om man trivs ihop alltså". Detta skulle vara ganska romantiskt om han inte i nästa andetag sa "Men idag såg jag en kvinna med så vackra ögon som verkade så trevlig...". Frugan rörde inte en min.
Vad är det jag gör reklam för egentligen!?
Den här reklamen kunde man jag precis se under mitt senaste inlägg:
Brist på sexuell lust?
En sexuell affär kann rädda ditt förhållande. Anmäl dig idag!
Jag kanske missförstår sexuell affär, men är detta en reklam för organiserad otrohet? Kanske börjar bli värt att betala medlemsavgift för att slippa reklambanners. Men det känns så surt...
Oroligheter
Andra nyheten på Aftonbladets hemsida handlar om oroligheterna i mitt lilla Ghetto. Jag som alltid vill övertyga alla om hur lugnt och fridsamt det är att bo här stöter på lite motgångar. Men det är väldigt lugnt att bo här. Dagtid. Om man inte är polis. Och inte sitter i en bil på en parkering mitt i natten. Eller ska ta sig ett nattligt dopp i badhuset. Synd i alla fall att det blir såhär.
Snopet
Sambon har åkt till sin gamla hemstad Eskilstuna över helgen. Inplanerat hade han en spelkväll med lillbrorsan då de skulle spela Final Fantasy på Playstation. När de hade samlats till sin heliga aktivitet och det heliga spelfodralet skulle öppnas låg där.. en av mina Vänner-dvd-skivor! Oops... Undrar om de bestämde sig för att ha Vänner-maraton i stället?
Dagens ros...
...går till Lillkillen som sov ända till 06.55!
Ja, jag gillar tv!
Tittar på Kristallengalan och blir så glad att Himlen kan vänta vinner pris! Och så kul att se att George står på benen och verkar frisk. Och glad över att de verkar spela in en ny version av En annan del av Köping... Och över att Carina Berg vann pris. Och och och...
Nästa sjukling?
Det var varit fullt upp idag. På dagen hade vi besök av delar av Sambons släkt och på eftermiddagen kom Lillebror som kommer och bor här en gång i månaden eftersom jag är stödfamilj. Tyvärr verkar jag ha en lite krasslig Lillebror hemma. Aptiten existerade inte och efter middagen har han mestadels varit liggande. Han som alltid brukar vara så otålig på att vi ska uuut efter maten ville inte ens höra ordet "ut". Lilla gubben. Och vi som inte ens har någon febertermometer hemma. Men överlever tror jag nog att han gör ändå, jag tar väl hand om honom.
Samlag som terapi!?!
Bläddrade igenom kursboken för nästa kurs. "Juridik och etik för psykologer" heter den. Råkade fastna på en textrad:
"Inslaget av ekonomisk ersättning förtydligar omöjligheten av samlag som terapi."
Bra att veta!
Schlagernyheter
Jag tycker ju att det här med Melodifestivalen är ofantligt kul. Förrförra året var jag på finalen i Globen vilket var så kul! När jag inte fick tag på biljetter förra året var katastrofen total. Men andra chansen var helt okej den också.
Det är ju ett tag kvar tills hela karusellen drar igång, men idag fick vi veta vilka städer som ska få ha deltävlingar. Städerna kommer att bli:
Örebro, Örnsköldsvik, Sandviken, Göteborg, Malmö och Stockholm. Egentligen vet jag inte vad jag ska göra med den här informationen, vet inte vad det gör för personlig skillnad frör mig. Men så blir det i alla fall!
Prison Break
Sambon är helt galen i Prison Break, han har följt serien slaviskt sedan den började. På måndagar är det katastrof om jag skulle glömma att spela in klockan 22 (han brukar jobba då). Själv tycker jag att det är bland det tråkigaste som finns på tv. Dåliga skådespelare, pinsamt manus. Men det allra värsta är sminkningarna. Var och varannan människa går runt med stora sår här och var och ärr i ansiktet och antagligen har de varit på Buttericks för att fixa de effekterna.
Men nu sitter Sambon och tittar på ett inspelat avsnitt sedan i måndags och det var väl som sjutton att det faktiskt är lite spännande just nu...
Lite fakta några dagar innan terminsstart
Idag kan man läsa på Aftonbladet: "Båda går fem år på universitet – men det skiljer 4,5 miljoner kronor i livslön mellan en psykolog och en apotekare" . Apropå utbildningens vinnare och förlorare.
Skulle jag ha valt apotekare i stället? Nej, nej! Jag är i vilket fall jättenöjd i mitt val av utbildning.
Snabba kast
Igår eftermiddag gick jag på spinning på första gången på några månader. Under sommartid har jag nämligen inte kunnat gå på spinning med det träningskort jag har. Hur som helst kändes det fantastiskt roligt och känslan i kroppen efteråt var helt oslagbar. Det första jag sa när jag steg in genom ytterdörren var "jag mår såååå bra!!", det kan Sambon intyga.
Han kan också vittna om att jag, ca en halvtimme senare, låg i soffan och klagade: "jag mår sååå dåligt!!". Jag vet inte vad det var, men den härliga känslan i kroppen byttes ut mot något slags blodsockerfall som inte var av denna världen. Jag orkade inte röra en muskel i kroppen.
Efter Sambons goda renskav mådde jag lite bättre, men var ändå ynklig hela kvällen. Detta hindrar mig dock inte från att spinna imorgon igen, men då ska jag nog se till att fylla på med något mer än bara ett äpple direkt efter passet.
A-m-a-n-d-a
Sambon var som sagt inte lite nervös inför körlektionen idag. Han skulle nämna för min körlärare att hon hade körskolat mig till körkort för fyra år sedan. Körläraren berättade efteråt för mig att han hade varit så nervös att han inte kom på vad jag hette. Tio minuter tog det innan han kom på att jag heter Amanda. Detta kommer jag aldrig att glömma!
En körstjärna föds idag
Snart ska jag iväg och hålla Sambon sällskap då han tar sin första körlektion. Ja, jag slipper hålla honom sällskap i bilen, men jag ska gå lite på stan och möta upp honom när han är färdig. Han är nämligen väldigt nervös, men det kan jag meddela att jag också var när jag skulle köra på körskola första gången. Och andra och tredje...
Det roliga är att Sambon ska ha samma körlärare som jag hade. Hon har väldigt bra tålamod...
Mums
Måste säga att jag är lite nöjd över middagen jag gjorde idag. Nigellas italienska köttbullar i tomatsås. Mycket gott blev det. En typisk kväll då man borde ha en massa middagsgäster.
Bilden här till vänster tog jag med självutlösaren då jag stod och pysslade i köket. Hö hö...
Är man intresserad av att göra om mitt stordåd finns receptet här.
Läst: Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva av Ann Heberlein
Man har en ljudbok. Man lyssnar lite när man åker buss, diskar och lagar mat och plötsligt är hela boken slut. Lånade den här boken på cd på bibblan och njöt av att höra Marie Richardsson läsa upp den. Som några av er säkert har anat av titeln så är det en tung bok. Frågan är om den hade gått lika lätt att läsa för egen maskin, men nu kunde jag ju låta den rulla i öronen. Heberlein har bipolär typ 2, eller manodepressivitet, och när hon skriver den här boken är hon inne i en djup depression med mycket självmordstankar.
Som tur är har jag lyssnat på Anns sommarprat från tidigare i somras och vet att hon lever och mår mycket bättre. Annars skulle jag väl bryta ihop totalt.
Boken hoppar fram och tillbaka lite rörigt, men det är väl så som sjukdomen är och det var heller ingenting som störde mig. Ärligt talat känns det lite konstigt att betygsätta 1-5 en människas innersta tankar och känslor. Men jag kan i alla fall säga att jag verkligen tyckte om boken och kan rekommendera den till dem som orkar.
Rapport
Småttingarna var galet lydiga och väluppfostrade igår. De var helt enkelt skolboksexemplar för hur man ska bete sig när man är med storasyster. Med andra ord: vara på gott humör, inte rymma, inte bråka med mig, varandra eller någon annan. Fast nu låter jag lite hemsk, klart att man får vara på dåligt humör med storasyster också... Bråka kan man ju få göra också, men absolut inte rymma.
Iväg
Sambon verkar mycket piggare och jag vågar lämna honom ensam ett tag. Nu ska jag åka iväg till Stenkastet i stället, för att vara lite barnvakt. Barnvakt förresten, tycker jag är ett litet konstigt ord när det gäller mina egna syskon. Men jag ska i alla fall umgås med de små och samtidigt kasta ett litet getöga på dem för att se till att de inte rymmer eller gör någonting annat olämpligt.
Vård i hemmet
Jag tror aldrig att Sambon vill bli frisk. Han har legat i soffan och jag har lagat lunch och middag som serverats honom vid soffbordet, poppat popcorn, brett mackor, gett honom c-vitaminbrus i glas med sugrör, hyrt film som han vill ha och hämtat hans raggsockor. Han är lite krävande som sjuk, men oj så söt!
Sett: Seven Pounds
Bla bla, sådant här Hollywood-tjafs! Som min käre Sambo är galen i och ville att jag skulle hyra hem idag när han ligger hemma sjuk. Och jag är också galen i det egentligen. Men just många av Will Smiths filmer brukar bara kännas som för mycket. Denna var egentligen inget undantag. Det var en väldigt intressant historia, men för mycket Hollywood-känslo-tjafs och inga bra skådespelarprestationer. Men i slutet kom det nästan en liten tår så det får bli three pounds av five möjliga.
Hi hi, det är roligt att vara film- och bokrecensent!
Vilken natt!
Har verkligen haft en pärs i drömvärlden i natt. Jag har varit del av en förföljd folkgrupp i Afrika som får fly från gömställe till gömställe, har spelat in en film på en toalett. Folk har drunknat i en tallrik med kräftor och jag har ägt en gård med en häst som en massa snuskgubbar ville komma åt.
Men tror att den vakna dagen kommer att bli lite lugnare. Jag ska ägna dagen till att ta hand om en sjukling, Sambon har blivit förkyld. Men som tur är så tvivlar jag på att det är svininfluensan.
Läst: Ur vulkanens mun av Helena von Zweigbergk
En superbra bok! Handlar om ett gift par med en förjävlig relation som åker till Sicilien med sina två barn. Den var lite speciell att läsa eftersom den utspelade sig under bara en vecka - speciell på ett bra sätt. En riktig sidvändare helt enkelt. Eller sa jag det om förra boken också? Jag får försöka komma på lite nya sätt att beskriva att en bok är väldigt bra.
Funderade ett tag på om jag skulle ge fyra eller fem i betyg, men efter lite funderande får det ändå bli fyra starka vulkaner av fyra möjliga! Mest för att den inte riktigt kan jämföras med En halv gul sol.
"Japp, det är jag det!"
Det ringde i mobilen. En halvt hysterisk kvinna i andra luren sa stressat:
"Hej Amanda, har du jobbat på socialtjänsten i Ghettot??!"
"Ööh nää absolut inte", svarade jag. Kanske borde ha svarat ja. Då hade jag kanske blivit indragen i något spännande.
Fniss
Lite roligt är det att så många i kommentarerna till det här inlägget verkar ta det som skrivs på allvar...
Hmm.. den där.. hmm.. vad heter det nu igen...
När jag var yngre tyckte jag att man aldrig hade problem att minnas någonting (som man ville minnas vill säga). Hade någon presenterat sig för mig kom jag helt enkelt ihåg namnet, även om jag träffade personen igen lååångt efteråt. Jag kunde alltid redovisa för folk vad de sagt och gjort, av typen "nämen, det berättade du för mig för två år sedan, jag satt vid det här bordet och du stod där borta...".
Men det känns som om någonting förändras! Igår kom jag inte på vad både bort Idi Amin heter samt namnet på filmen vi skulle se. Idag har jag redan lyckats misslyckas med att gräva i minnet - glömde vad Jonna Berg hette i efternamn. Går det bara utför nu eller?
Sett: Public Enemies
Var på bio idag med Sambon. Han valde film och det blev Public Enemies: en gangsterfilm baserad på en sann historia från 30-talet. Med Johnny Depp. Mycket action och en film på två timmar och tjugo minuter brukar inte vara någon bra kombination för mig. Men detta biobesök var ändå möjligt för mig att utstå för det var faktiskt spännande på riktigt plus att jag fick lite drama och kärlek också. Tjolahopp!
Tre fiender av fem möjliga typ.
Små fötter som tassar
Min trevliga klasskompis (ska kanske säga före detta klasskompis...) har precis fått barn. Vi hade grupparbete tillsammans i slutet av förra terminen och oj vad det snackades graviditeter och pojknamn. Tänk då så paff jag blir när det var en flicka som föddes. Inga av våra pojknamn kommer alltså att komma till användning! Men oj vad glad jag är för hennes skull! Jag har inspekterat bebban på facebook och hon ser ut som en prima bebis.
Vissa tävlar i friidrott, andra tävlar i något annat
Jag och Sambon var idag ute i skogen och plockade blåbär. Jag bakade en paj som för övrigt var helt okej, men det är inte det som detta inlägg handlar om. När vi plockade blåbär blev vi åderlåtna av en massa myggor och det var allmänt jobbigt. Vi hittade därför på en liten tävling som gick ut på att den som lyckades plocka mest blåbär vann en fotmassage av den andre. Vi hade en liknande tävling förra året, en tävling som jag vann! Men vad priset var kommer jag inte ihåg.
Nu har jag precis gett Sambons fötter en omgång, vilket skvallrar om hur tävling gick i år. Med 20 jädra gram förlorade jag! Och det är inte han som är plattfot...
Jag blir ruinerad
Jag tycker verkligen om att träna, men har ända sedan jag började haft problem med smärta i smalbenen i samband med träning. Jag har tänkt att detta kommer att försvinna när jag blivit lite mer vältränad, men nu har det gått två år och värken blir bara värre. Så jag bestämde mig för att gå till Gå- och Löpkliniken för att få tips om några riktigt bra skor en gång för alla.
Och vad händer? Jo, kvinnan i butiken klämmer lite på mina fötter och säger förfärat att jag är extremt plattfotad och belastar därmed benet helt fel. Så nu har jag tid hos en ortoped (skrev både onkolog och gynekolog innan jag hittade rätt ord) och ska få prova ut inlägg. 1700 kronor kommer detta att gå på och det innan jag ens har köpt skorna. Men det får det vara värt om jag kan ge järnet utan att smalbenen ska kännas söndertrasade.
Jag kan meddela att om jag använder dessa inlägg och köper dyra skor och ändå får ont i smalbenen så ska jag gå bärsärkargång inne på Gå- och Löpkliniken!
Men jag har också tur som har en så bra lillebror
Scen: ICA i vårt lilla ghetto. Jag ska betala för mitt 15-pack ägg.
Jag: Mmm.. ??
Kassörskan: Alltså, du är ledig?
Jag: Jo.. ???
Kassörskan: Ja, du brukar ju ta hand om en liten kille...
Jag: Jaa, jo precis! Det är min lillebror.
Kassörskan: Ååh, vilken tur han har som har en så bra storasyster!
Jag: *växer några cm*
Snäll flickvän
Jag är ledig idag, men det är inte Sambon. Han har varit lite nervös inför förändringar på jobbet som kommer idag så jag ville hålla honom sällskap till frukost när han gick upp i morse... Klockan fem. Det var trevligt faktiskt, speciellt eftersom jag visste att jag fick sova sött igen när han hade åkt hemifrån.
Otroligt
Billarmen på parkeringen utanför tutar i kapp - det regnar ju nämligen. Som en varning för bilägarna att de ska ta med sig sitt paraply ut?
Lite ovant
Här i kvarteret bor en kvinna som brukar använda burqa. Det finns ju lite oliak varianter, men tror faktiskt att det är en burqa eftersom till och med ögonen är täckta av ett "tygnät". Jag kanske är hemsk, men jag tycker faktiskt att det känns lite obehagligt att möte henne ute. Man vet inte var man ska titta liksom. Inte att hon är obehaglig, men det är obehagligt att vissa kvinnor måste gå klädda så. Jag tror inte att det är så roligt att behöva hålla reda på en omkringtultande tvååring med bara ett nät att kisa ut genom.
En bra grej
Uppdrag Barn är ett samarbete mellan World Childhood Foundation och Vattenfall AB för att samla in pengar till projekt som ska främja utsatta barn över hela världen. De ägnar särskilt intresse åt flickor i svåra situationer och fokuserar på gatubarn, barn på institutioner, sexuellt utnyttjade barn och unga mammor.
Genom att länka till uppdragbarn.se bidrar Vattenfall med 20 kronor till dessa projekt. Gör det ni med! Hittills har de samlat ihop drygt 14 000 spänn och det är ju ingenting med tanke på hur många barn det finns som far illa!
Hemmafrun i Ghettot
Nu har jag förvällt en hel drös med kantareller som Sambon plockade igår. Det blev fyra små påsar till frysen som blir goda till... något. Vi fick hem en massa plommon från Stenkastet som vi antagligen inte kommer att hinna äta upp så jag tänkte göra en plommonkaka med en del av dem. Sedan såg jag att vi har bananer som håller på att bli dåliga, så jag tänkte att jag kanske borde göra en banankaka också... Frågan är bara när vi ska äta upp alla kakor?
Läst (inte): Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm
Sorry till denna Augustprisvinnare, men jag har under några dagar endast lyckats ta mig igenom 20 sidor av denna bok. Det är någonting med språket som jag tyvärr känner igen från andra författare som jag bara inte klarar av. Kan ej förklara, ni får läsa själva i stället (eller inte). Så i stället ger jag upp och börjar på en betydligt mer lockande bok: Ur vulkanens mun av Helena von Zweigbergk.
Betyg: kan ej ges!
Vad har jag missat?
Överallt på bloggar kan man läsa att nu är sommaren slut, hösten har kommit med stormsteg, varma sommarkläder är ett minne blott. Är det bara jag som tycker att det fortfarande är varmt? Igår låg jag ute och solade. Solen skiner, det är över tjugo grader. Visst, det regnade igår kväll, men det gör det ju på sommaren ibland. Är det någon slags väderlucka precis över mitt lilla Ghetto?
Vad är grejen?
På träning. En nittioåring (inte nitton, NITTIO) har en lika tung stång som jag. En kvinna gravid i sjunde månaden (min uppskattning) lyfter en stång som är mer än dubbelt så tung som min. Vad är mitt problem egentligen?
Nattskräck?
Jag vaknade i natt av att Sambon skrek bredvid mig i sängen. Ja, kanske inte ett gällt gallskrik, men i alla fall "hööööuuuuu!!!". Jag försökte lugna ned honom lite och efter ett tag vände han på sig och sov vidare. Jag har sms:at honom på jobbet i ett försök att ta reda på vad han drömde egentligen, men har inte fått svar än.
Romantik på äldre dagar
Såg ett program på Kunskapskanalen som hette "Hugo och Rosa" (tror jag) om ett äldre par som bodde tillsammans i ett hus långt ute någonstans (med någon slags hjälp). Och detta program var så fantastiskt! De verkade så otroligt kära i varandra fortfarande. Och vad gulliga de var!
I programmet hade Hugo ett stort kalas med massor av gäster med anledning av sin 100-årsdag. Men kort därefeter somnade Rosa stilla in under natten. Hugo ville inte riktigt tro det, men när han fick känna att hon inte hade någon puls förstod han och kunde säga farväl. Han verkade ändå ta det med ro och var glad att se alla människor som kom till begravningen.
Strax efter sin 101:a födelsedag berättade han för personalen som jobbade med honom att i natt skulle han åka till Rosa. Innan de bäddade ned honom ropade han, ut genom det öppna fönstret: "Rosa nu kommer jag!". Personalen vakade vid hans sida och vid 23-tiden somnade han också in.
"Vad sorgligt" var min första tanke. Men egentligen är det inte alls sorgligt. De fick leva ett så långt liv tillsammans och vara lyckliga till slutet. Och vid 101 års ålder är man kanske mätt på år. Hoppas att jag och Sambon får ha det så!
Bullshit III
Jag har nu fått svar på mitt mail. Eftersom säljaren fortfarande ligger på sjukhus och dessutom bor utomlands så kan jag ju inte få byxorna. Så det var det. Jag får försöka överleva utan dem.
Bullshit II
För ett tag sedan skrev jag om att jag vann ett par Filippa K-jeans för två kronor på en tradera-auktion. Jag fick mail av säljarens sambo om att det inte skulle gå att skicka byxorna till mig eftersom säljaren låg på sjukhus och skulle behöva ligga där för behandling ett tag. Jag tyckte det hela kändes som en bluff, för att säljaren skulle slippa göra sig av med ett par märkesjeans för två spänn. Jag funderade länge på vad jag skulle svara, men skrev aldrig något, av rädsla för att den här personen kanske verkligen var allvarligt sjuk och inlagd på sjukhus. Det är inte rätt tid att börja bråka då, liksom.
Jag kom att tänka på det hela igen idag och bestämde mig för att söka på denna säljare på tradera. Och ser man på, hon har (från sin sjukhussäng?) lyckats lägga upp en hel del auktioner sedan sist, vissa av dem aktiva nu. Så jag mailade igen om att när hon nu tydligen känner sig bättre så kanske vi kan fullfölja köpet. Fortsättning följer...
Jag ger upp
Bodil Malmsten från sr.se
Jag har ju varit så positiv till att lyssna på alla Sommarpratare. Ett tag. Men fram till en bit in i augusti blev det bara för tjatigt. Jag orkar inte lyssna på en massa människor jag knappt känner till som jag bara känner på mig inte kommer att fånga mig i sitt sommarprat. Så jag ger upp! Jag orkar inte lyssna på allt. Jag lyssnar på Bodil Malmsten och Nahid Persson Sarvestani, sedan får det vara. Punkt slut!
Pinsamt
Aj, aj, aj - så känns det i min arm efter dagens Stång-pass 75 minuter (skryt!). Har jag kanske tagit ut mig så hårt? Råkade jag sträcka mig i en avancerad bicepsövning? Blev det för många armhävningar? Nej, men jag råkade slå mig i armen med stången när jag skulle ta ut den från ställningen... Suck.
Olagligt?
Får man säga att det känns skönt att det verkar som att det börjar regna snart?
Läst: En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie
Var lite orolig hur det skulle gå för mig att ta mig igenom denna tegelsten på nästan 700 sidor (jag har lite problem att finna tid och ro till att läsa). Men nu när jag är färdig kan jag ärligt säga att jag önskar att den hade varit dubbelt så lång. Vilken fantastisk bok! Den fick mig att undra vad det är för skit jag vanligtvis läser. Man får följa ett antal människor i Biafra/Nigeria före, under och efter Biafrakriget. Läs, läs, läs!
Fem halva gular solar av fem möjliga!
En stor dag
Idag är, precis som rubriken hintar, en mycket stor och viktig dag. Det är Lillasysters första dag i skolan! Nu har visserligen inte skolan börjat på riktigt, utan det är fritids hon ska till. Men det är ändå en väldigt, väldigt stor dag. Det känns som igår som båda mina syskon var små bebisar som använde blöjor, napp och sov i spjälsäng. Men nu är de alltså nio och sex år gamla. Snart är de väl vuxna och större än jag. Vad händer med världen!?
Tillbaka
Ja, det var det. Kalmar var en mycket mysig liten stad, måste jag säga. Både på vägen ner och på vägen upp turades jag och Stenkastaren om att köra. Jag är egentligen livrädd för att ligga ute på vägarna, men jag tycker att jag klarade det ganska bra, även om hon inte fick mig att köra genom Stockholm. Men under min tid bakom ratten kom jag fram till att:
Lastbilar är djävulens fortskaffningsmedel.
Husvagnar är djävulens mobila hem när han är ute på semester.
Kalmar, here I come!
Nu ska jag åka iväg till Kalmar, kommer tillbaka sent på lördag. Har aldrig varit där innan, så det ska bli lite spännande. Vi får hålla tummarna för att det går bra i trafiken också...
Pssst...
En listen viskning... Jag tycker inte att man ska prata bakom ryggen på kollegor, det blir så otroligt dålig stämning på arbetsplatsen...
Apropå Brüno igår
Borat "avslöjade" lite av många amerikaners (och säkert också många andras) fördomar, men Brüno? Det var nog bara mest en komedi. Men några små skratt blev det, och många "gömma sig bakom Sambons axel och knipa ihop ögonen".
Brüno
Imorgon blir det bio med Brüno efter jobbet. Borat var väldigt mycket skämskudde och Brüno blir nog ännu värre. Och det är ju svårt att ynna högt samtidigt som man håller för öronen när man är på bio, men det får gå ändå. Om inte annat så hjälper det mig att hålla mig vaken, vilket jag har haft lite problem med de senaste gångerna (dock inte den absolut senaste) jag har varit på bio.
Tipsigt
Härmed vill jag tipa om en ny finfin blogg: Kylskåpsmorsorna.
