Romantik på äldre dagar
Såg ett program på Kunskapskanalen som hette "Hugo och Rosa" (tror jag) om ett äldre par som bodde tillsammans i ett hus långt ute någonstans (med någon slags hjälp). Och detta program var så fantastiskt! De verkade så otroligt kära i varandra fortfarande. Och vad gulliga de var!
I programmet hade Hugo ett stort kalas med massor av gäster med anledning av sin 100-årsdag. Men kort därefeter somnade Rosa stilla in under natten. Hugo ville inte riktigt tro det, men när han fick känna att hon inte hade någon puls förstod han och kunde säga farväl. Han verkade ändå ta det med ro och var glad att se alla människor som kom till begravningen.
Strax efter sin 101:a födelsedag berättade han för personalen som jobbade med honom att i natt skulle han åka till Rosa. Innan de bäddade ned honom ropade han, ut genom det öppna fönstret: "Rosa nu kommer jag!". Personalen vakade vid hans sida och vid 23-tiden somnade han också in.
"Vad sorgligt" var min första tanke. Men egentligen är det inte alls sorgligt. De fick leva ett så långt liv tillsammans och vara lyckliga till slutet. Och vid 101 års ålder är man kanske mätt på år. Hoppas att jag och Sambon får ha det så!
Kommentarer
Trackback