Vilken natt!
Har verkligen haft en pärs i drömvärlden i natt. Jag har varit del av en förföljd folkgrupp i Afrika som får fly från gömställe till gömställe, har spelat in en film på en toalett. Folk har drunknat i en tallrik med kräftor och jag har ägt en gård med en häst som en massa snuskgubbar ville komma åt.
Men tror att den vakna dagen kommer att bli lite lugnare. Jag ska ägna dagen till att ta hand om en sjukling, Sambon har blivit förkyld. Men som tur är så tvivlar jag på att det är svininfluensan.
Läst: Ur vulkanens mun av Helena von Zweigbergk
En superbra bok! Handlar om ett gift par med en förjävlig relation som åker till Sicilien med sina två barn. Den var lite speciell att läsa eftersom den utspelade sig under bara en vecka - speciell på ett bra sätt. En riktig sidvändare helt enkelt. Eller sa jag det om förra boken också? Jag får försöka komma på lite nya sätt att beskriva att en bok är väldigt bra.
Funderade ett tag på om jag skulle ge fyra eller fem i betyg, men efter lite funderande får det ändå bli fyra starka vulkaner av fyra möjliga! Mest för att den inte riktigt kan jämföras med En halv gul sol.
"Japp, det är jag det!"
Det ringde i mobilen. En halvt hysterisk kvinna i andra luren sa stressat:
"Hej Amanda, har du jobbat på socialtjänsten i Ghettot??!"
"Ööh nää absolut inte", svarade jag. Kanske borde ha svarat ja. Då hade jag kanske blivit indragen i något spännande.
Fniss
Lite roligt är det att så många i kommentarerna till det här inlägget verkar ta det som skrivs på allvar...
Hmm.. den där.. hmm.. vad heter det nu igen...
När jag var yngre tyckte jag att man aldrig hade problem att minnas någonting (som man ville minnas vill säga). Hade någon presenterat sig för mig kom jag helt enkelt ihåg namnet, även om jag träffade personen igen lååångt efteråt. Jag kunde alltid redovisa för folk vad de sagt och gjort, av typen "nämen, det berättade du för mig för två år sedan, jag satt vid det här bordet och du stod där borta...".
Men det känns som om någonting förändras! Igår kom jag inte på vad både bort Idi Amin heter samt namnet på filmen vi skulle se. Idag har jag redan lyckats misslyckas med att gräva i minnet - glömde vad Jonna Berg hette i efternamn. Går det bara utför nu eller?
Sett: Public Enemies
Var på bio idag med Sambon. Han valde film och det blev Public Enemies: en gangsterfilm baserad på en sann historia från 30-talet. Med Johnny Depp. Mycket action och en film på två timmar och tjugo minuter brukar inte vara någon bra kombination för mig. Men detta biobesök var ändå möjligt för mig att utstå för det var faktiskt spännande på riktigt plus att jag fick lite drama och kärlek också. Tjolahopp!
Tre fiender av fem möjliga typ.
Små fötter som tassar
Min trevliga klasskompis (ska kanske säga före detta klasskompis...) har precis fått barn. Vi hade grupparbete tillsammans i slutet av förra terminen och oj vad det snackades graviditeter och pojknamn. Tänk då så paff jag blir när det var en flicka som föddes. Inga av våra pojknamn kommer alltså att komma till användning! Men oj vad glad jag är för hennes skull! Jag har inspekterat bebban på facebook och hon ser ut som en prima bebis.
Vissa tävlar i friidrott, andra tävlar i något annat
Jag och Sambon var idag ute i skogen och plockade blåbär. Jag bakade en paj som för övrigt var helt okej, men det är inte det som detta inlägg handlar om. När vi plockade blåbär blev vi åderlåtna av en massa myggor och det var allmänt jobbigt. Vi hittade därför på en liten tävling som gick ut på att den som lyckades plocka mest blåbär vann en fotmassage av den andre. Vi hade en liknande tävling förra året, en tävling som jag vann! Men vad priset var kommer jag inte ihåg.
Nu har jag precis gett Sambons fötter en omgång, vilket skvallrar om hur tävling gick i år. Med 20 jädra gram förlorade jag! Och det är inte han som är plattfot...
Jag blir ruinerad
Jag tycker verkligen om att träna, men har ända sedan jag började haft problem med smärta i smalbenen i samband med träning. Jag har tänkt att detta kommer att försvinna när jag blivit lite mer vältränad, men nu har det gått två år och värken blir bara värre. Så jag bestämde mig för att gå till Gå- och Löpkliniken för att få tips om några riktigt bra skor en gång för alla.
Och vad händer? Jo, kvinnan i butiken klämmer lite på mina fötter och säger förfärat att jag är extremt plattfotad och belastar därmed benet helt fel. Så nu har jag tid hos en ortoped (skrev både onkolog och gynekolog innan jag hittade rätt ord) och ska få prova ut inlägg. 1700 kronor kommer detta att gå på och det innan jag ens har köpt skorna. Men det får det vara värt om jag kan ge järnet utan att smalbenen ska kännas söndertrasade.
Jag kan meddela att om jag använder dessa inlägg och köper dyra skor och ändå får ont i smalbenen så ska jag gå bärsärkargång inne på Gå- och Löpkliniken!
Men jag har också tur som har en så bra lillebror
Scen: ICA i vårt lilla ghetto. Jag ska betala för mitt 15-pack ägg.
Jag: Mmm.. ??
Kassörskan: Alltså, du är ledig?
Jag: Jo.. ???
Kassörskan: Ja, du brukar ju ta hand om en liten kille...
Jag: Jaa, jo precis! Det är min lillebror.
Kassörskan: Ååh, vilken tur han har som har en så bra storasyster!
Jag: *växer några cm*
Snäll flickvän
Jag är ledig idag, men det är inte Sambon. Han har varit lite nervös inför förändringar på jobbet som kommer idag så jag ville hålla honom sällskap till frukost när han gick upp i morse... Klockan fem. Det var trevligt faktiskt, speciellt eftersom jag visste att jag fick sova sött igen när han hade åkt hemifrån.
Otroligt
Billarmen på parkeringen utanför tutar i kapp - det regnar ju nämligen. Som en varning för bilägarna att de ska ta med sig sitt paraply ut?
Lite ovant
Här i kvarteret bor en kvinna som brukar använda burqa. Det finns ju lite oliak varianter, men tror faktiskt att det är en burqa eftersom till och med ögonen är täckta av ett "tygnät". Jag kanske är hemsk, men jag tycker faktiskt att det känns lite obehagligt att möte henne ute. Man vet inte var man ska titta liksom. Inte att hon är obehaglig, men det är obehagligt att vissa kvinnor måste gå klädda så. Jag tror inte att det är så roligt att behöva hålla reda på en omkringtultande tvååring med bara ett nät att kisa ut genom.
En bra grej
Uppdrag Barn är ett samarbete mellan World Childhood Foundation och Vattenfall AB för att samla in pengar till projekt som ska främja utsatta barn över hela världen. De ägnar särskilt intresse åt flickor i svåra situationer och fokuserar på gatubarn, barn på institutioner, sexuellt utnyttjade barn och unga mammor.
Genom att länka till uppdragbarn.se bidrar Vattenfall med 20 kronor till dessa projekt. Gör det ni med! Hittills har de samlat ihop drygt 14 000 spänn och det är ju ingenting med tanke på hur många barn det finns som far illa!
Hemmafrun i Ghettot
Nu har jag förvällt en hel drös med kantareller som Sambon plockade igår. Det blev fyra små påsar till frysen som blir goda till... något. Vi fick hem en massa plommon från Stenkastet som vi antagligen inte kommer att hinna äta upp så jag tänkte göra en plommonkaka med en del av dem. Sedan såg jag att vi har bananer som håller på att bli dåliga, så jag tänkte att jag kanske borde göra en banankaka också... Frågan är bara när vi ska äta upp alla kakor?
Läst (inte): Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm
Sorry till denna Augustprisvinnare, men jag har under några dagar endast lyckats ta mig igenom 20 sidor av denna bok. Det är någonting med språket som jag tyvärr känner igen från andra författare som jag bara inte klarar av. Kan ej förklara, ni får läsa själva i stället (eller inte). Så i stället ger jag upp och börjar på en betydligt mer lockande bok: Ur vulkanens mun av Helena von Zweigbergk.
Betyg: kan ej ges!
Vad har jag missat?
Överallt på bloggar kan man läsa att nu är sommaren slut, hösten har kommit med stormsteg, varma sommarkläder är ett minne blott. Är det bara jag som tycker att det fortfarande är varmt? Igår låg jag ute och solade. Solen skiner, det är över tjugo grader. Visst, det regnade igår kväll, men det gör det ju på sommaren ibland. Är det någon slags väderlucka precis över mitt lilla Ghetto?
Vad är grejen?
På träning. En nittioåring (inte nitton, NITTIO) har en lika tung stång som jag. En kvinna gravid i sjunde månaden (min uppskattning) lyfter en stång som är mer än dubbelt så tung som min. Vad är mitt problem egentligen?
Nattskräck?
Jag vaknade i natt av att Sambon skrek bredvid mig i sängen. Ja, kanske inte ett gällt gallskrik, men i alla fall "hööööuuuuu!!!". Jag försökte lugna ned honom lite och efter ett tag vände han på sig och sov vidare. Jag har sms:at honom på jobbet i ett försök att ta reda på vad han drömde egentligen, men har inte fått svar än.
Romantik på äldre dagar
Såg ett program på Kunskapskanalen som hette "Hugo och Rosa" (tror jag) om ett äldre par som bodde tillsammans i ett hus långt ute någonstans (med någon slags hjälp). Och detta program var så fantastiskt! De verkade så otroligt kära i varandra fortfarande. Och vad gulliga de var!
I programmet hade Hugo ett stort kalas med massor av gäster med anledning av sin 100-årsdag. Men kort därefeter somnade Rosa stilla in under natten. Hugo ville inte riktigt tro det, men när han fick känna att hon inte hade någon puls förstod han och kunde säga farväl. Han verkade ändå ta det med ro och var glad att se alla människor som kom till begravningen.
Strax efter sin 101:a födelsedag berättade han för personalen som jobbade med honom att i natt skulle han åka till Rosa. Innan de bäddade ned honom ropade han, ut genom det öppna fönstret: "Rosa nu kommer jag!". Personalen vakade vid hans sida och vid 23-tiden somnade han också in.
"Vad sorgligt" var min första tanke. Men egentligen är det inte alls sorgligt. De fick leva ett så långt liv tillsammans och vara lyckliga till slutet. Och vid 101 års ålder är man kanske mätt på år. Hoppas att jag och Sambon får ha det så!
