Bild från Aftonbladet

Jag har just tittat på senaste avsnittet av mitt nuvarande favoritprogram. Jag tycker att det är så underbart att handikappade människor får ett eget tv-program som inte fokuserar på att berätta om handikappet, prata om utanförskap etc, utan handlar om deras egen vardag. Jag tror absolut att ju mer man får se handikappade ute i samhället, desto mer naturligt kommer det att bli! Man får ju tydligt se att en handikappad tjej som Linda har precis samma vardagliga bekymmer som vem som helst, ja förutom att de flesta inte får åka till Kristallen och ta emot folkets jubel, men ja... Jag syftar på kvällens avsnitt där Köping-gänget fick åka till Stockholm och ta emot en kristall för bästa tv-program och en för bästa dokumentärserie. Vilken spark mot etablissemanget att en kille med Downs syndrom får gå upp på scenen och hålla tal! Och att Tobbe går upp och svär på scenen! Men ett stort ris till Stina Lundberg som såg ut att sjunka genom jorden av skam när Tobbe pratade, man tror ju att hon ska ha varit med om ett och annat i sina dar.

En annan klassisk scen var när Tobbe gick fram till Arne Weise och sa "Hej Janne!".