För några veckor sedan kanske ni kommer ihåg att Petra Mede delade Sverige i två läger. Precis när vi äntligen kunnat börja enas som en nation splittras vi igen, denna gång av Kristian Luuk! Jag tror att inbördeskriget är nära... 

Jag vill lära känna mig själv och googlar "Amanda är" och delger er härmed de tio första sökresultaten:

Scen: Jag står i kassan till Hemköp på stan.

Idag när jag bytte om innan träningen delade jag omklädningsrum med några högstadietjejer som stod och klädde på sig. De stod och såg sig i spegeln och ojade sig "jag är såå ful idag, har inga snygga kläder på mig, jag ser så grå ut, jag är ful i håret, jag är tjock" etc etc... Blev så ledsen, för det var verkligen supersöta tjejer som borde känna sig stolta och glada när de ser sig i spegeln! Jag undrar om jag borde ha sagt det till dem, men de hade väl bara tänkt att jag var en galen tant...

Här på vår jord finns det både medel-ondska och riktigt mörk ondska som man bara finner vid mycket unikt onda tillfällen. Idag fick jag se denna sist nämnda ondska i vitögat.

Vid lunchtid idag, den 21 februari 2009, befann jag och Lillebror oss på Nickis Lek i Uppsala. Med mig hade jag en kvällstidning som jag slagit upp på schlagersidan för att kunna läsa betygen på kvällens schlagerlåtar. Som ni kanske kan ana blev min tid vid tidningen inte mycket längre än några sekunder innan jag och Lillebror begav oss ut bland bollhav och rutschkanor.

När vi hade köpt oss lite fika och gick tillbaka till vårt bord planerade jag att läsa schlagerbetygen, men vad upptäcker jag? Tidningen är borta! Men inte helt borta, jag ser nog var den befinner sig... Vid bordet bredvid, hos en MC-knutte (jag bestämmer att han var just MC-knutte och ingen annan typ av man) låg den uppslagen och det var inte schlagersidorna som lästes kan jag säga. Vem tar en annan människas tidning frågar jag er?

Av rädsla att få Hells Angels efter mig vågade jag inte gå fram till Knutten för att be att få tillbaka min tidning, utan nöjde mig med att sända lite onda blickar åt hans håll, men ni förstår säkert att sådana små-onda handlingar rinner av en så genom-ond människa som vatten på en gås.

Igår kväll fick jag mail av ingen mindre än Ingvar Storm - radiopratande programledare för På Minuten. Oj, oj, oj, jag blev lika uppspelt som Stenkastaren hade blivit om hon hade fått mail från Måns Zelmerlöw!

Igår var det ju Melodifestivalens första deltävling, jag tyckte för övrigt att det var precis rätt bidrag som gick vidare. Lite röriga regler hade det kanske blivit, men vad spelar det för roll egentligen? Visserligen tycker jag att Melodifestivalen är en av höjdpunkterna på året, men att ta det på blodigt allvar ska man väl ändå inte göra. Som vissa människor verkar ha gjort, eller så är det Aftonbladet som förstorar upp saker och ting (nähä?). "Skämt", "fiasko", "skandal", "lurendrejeri",  är tydligen ord som beskriver gårdagens tv-sändning och tittarna reagerar tydligen med en "proteststorm". Tittarnas delade meningar splittrar tydligen t. o. m. Sverige i två läger. Kan man inte bara få slappna av lite framför teven en lördagkväll?

Scen: ett omklädningsrum på en träningsinrättning, någonstans i vårt avlånga land. Några högstadietjejer har precis bytt om och sitter och snackar.

Det snackas och snackas på TV4 om avslöjandet som Kalla Fakta gjort angående att gäss plockas på dun levande. Hela Sveriges befolkning rasar, 70 % uppger sig vilja bojkotta dunprodukter. Handlare som bl. a. Åhléns drar med omedelbar verkan in alla sina dunprodukter. Jag tycker självklart också det är hemskt att djur ska behöva lida på det här sättet, men vem bryr sig egentligen om alla kläder i affären som är sydda av barnarbetare eller vuxna arbetare med slavlika arbetsförhållanden och minimal lön? Inte är det någon som rasar, bojkottar eller drar in produkter? Är vi inte beredda att betala dubbla priset för våra kläder, eller har vi helt enkelt för svårt att ta till oss att människor lider för att vi ska köpa en topp som förlorar passformen efter första tvätten?