Jag skrev igår kväll att jag skulla sluta negga och skriva om någonting positivt i stället. Det ska jag också göra nu.

Ibland händer det att man av en slump träffar en helt okänd människa som är väldigt trevlig. Detta hände mig och Lillebror idag. När vi kom till busshållplatsen satt där en äldre dam som började småprata med oss. Under de tre minuter det tog innan vår buss kom lyckades hon kläcka ur sig:

Att det är så fint med storasystrar som är med sina småbröder.
Att mina föräldrar har en fin dotter.
Att Lillebror ser pigg och fin ut.
Att jag har hela livet framför mig och att hon hoppas att det blir mest goda minnen och inte så många dåliga.
Säga till Lillebror att han är en fin gubbe som ska ta hand om sig samt krama om honom.

Det är så ovanligt att folk påbörjar en diskussion om annat än klockan utan synlig anledning att man ibland kan bli misstänksam om vad det rör sig om egentligen. Men det var bara en härlig dam som ville prata lite innan bussen kom. Heja härliga damer!

När jag tänker efter är det ofta okända människor kommer och pratar med mig när jag är med Lillebror. Han är en pratmagnet helt enkelt. När jag är själv vill ingen prata med mig, men när jag är med Lillebror vill alla (nääästan) prata med mig. Många vill vetahur gammal han är och hur vi känner varandra. Ofta ser de ut som om de är nyfikna på vad det är som gör att han inte är som alla andra barn, men de brukar inte våga fråga.